Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vänd ryggen mot rasismen

Annons

Östersund den 2 juni 2009: Jimmie Åkesson talar inför 20 personer på Stjärntorget i Östersund. Efter mötet blir han kallad ”parasit” av en ensam aktivist som senare avbryter en radiojournalist som försöker göra en intervju med SD-ledaren.

Östersund den 21 maj 2014: Jimmie Åkesson talar inför hundratals, kanske tusen personer på Stortorget. Många lyssnar och applåderar entusiastiskt. Men många vänder ryggen till i tyst protest.

Det första exemplet var typiskt för hur Sverigedemokraterna bemöttes under förra EU-valrörelsen. Åkessons turné möttes av aggressiva motdemonstrationer som här och var urartade i våldsamheter. På flera håll ställdes torgmöten in för att polisen inte kunde garantera säkerheten.

Det vi såg på Stortorget igår var exempel på ett nytt sätt att protestera, en ny antirasistisk rörelse som växt fram under våren som kallas ”Tillsammansskapet”. Hundratals ryggtavlor talade sitt tydliga språk: ”Du får säga vad du vill Jimmie Åkesson, men jag håller inte med dig”.

Det är stiftelsen Expo som har utformat metoder för lokala grupper att ta upp kampen mot rasism och högerextremism på ett fredligt och värdigt sätt. Inspirationen kommer från den brittiska Hope Not Hate-rörelsen. Inget våld och inga megafoner för att störa möten. Poängen är att bekämpa rasism och hat med fredliga medel, att stärka sammanhållningen och skapa allianser mot främlingsfientlighet.

Hur rasismen bäst ska bemötas har diskuterats mycket genom åren. Komikern Soran Ismail har valt en ovanlig väg. Han äter regelbundet lunch med Sverigedemokraten Linus Bylund i den fromma förhoppningen att, med hjälp av kloka argument, övertyga Bylund om att han har fel. Det kan tyckas naivt och otidsenligt med en sådan envis, nästan Gandhiartad strategi. Mycket riktigt har Soran Ismail fått kritik för att välja fel väg. Jag tror han har valt rätt väg. Jag tror inte att han lyckas omvända Linus Bylund, men själva ansatsen är värd all beundran och symbolvärdet i en sådan handling är stort. Sverigedemokraterna lever nämligen högt på sitt utanförskap.

Det finns flera skäl att ta till sig Tillsammansrörelsens metoder. Dels är det en gammal sanning att det är vad man gör, inte vad man säger som räknas. Intolerans måste mötas med tolerans. Först då blir argumenten trovärdiga.

Dels är känslan av att inte bli sedd och lyssnad på förmodligen det starkaste skälet för många att rösta på SD. Inte rasismen, den kommer så att säga på köpet.

Därför var det en framgång för Sverigedemokraterna när demonstranter stoppade deras möte på Götaplatsen i Göteborg i förra veckan, genom att ropa högljudda slagord i megafoner. Det bekräftade SD:s bild av sig själva som partiet för dem som står utanför. Dem som har hittat en sanning som är så farlig att den inte får uttalas högt.

Det är så sant det som Soran Ismail säger: ”Om inte jag tolererar de intoleranta, då är jag dem”.