Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Välutbildade kan också vinnas för solidariska val

Annons

Socialdemokraten Leif Pagrotsky analyserar i Göteborgs-posten Socialdemokraternas framtidsutsikter. Han påpekar att väljarkåren från sossarnas senaste segerval 2002, kommer att förändras genom att 40 0 000 nya välutbildade väljare tillkommer till nästa valår, 2014. Hans slutsats är att dessa väljare kommer att ställa större krav på att själva få välja tjänster.

Det är ju ingen ny slutsats. Och den är säkerligen riktig på många områden. Men det då gäller att skapa system som ger verklig valfrihet utan att det går ut över andras frihet. Tesen om väljarnas större vilja att välja, har fått motivera många av de stora förändringar av den svenska modellen som vi sett de senaste 20 åren.

Sossarna borde nu utvärdera vad som skett under dessa år. Järnvägen, där Pagrotsky personligen har haft en negativ påverkan i riktning splittring och minskad effektivitet, är ett exempel. Energisektorn där elproducenterna gynnats på hushållens och industrins bekostnad är ett annat exempel på illusorisk och ineffektiv ”valfrihet”. Jag väntar mig inte att de borgerliga ska överge sin ideologiska tro på avregleringar och valfrihet. Men frågan är varför är det så svårt för tidigare ledande sossar i att idka lite självkritik, när reformerna uppenbarligen gått snett?

Ta exemplet skolan. Den nya Pisarapporten visar hur både likvärdighet och elevresultat försämrats drastiskt i den svenska skolan i spåren av just olika valfrihetsreformer. Forskaren Magnus Oscarson på Mitthögskolan i Härnösand som är nationell projektledare för Pisa-projektet, pekar speciellt på det fria skolvalet och kommunaliseringen som orsaker till den svenska skolans kräftgång. Här ingår rimligen både det jag brukar kalla friskoleeländet, och de stora vinstuttagen ur en skola som alltför ofta ägs av diverse riskkapitalbolag.

Nu är problemet på alla skolpolitikers bord. Jabar Amin (MP) ska träffa utbildningsminister Jan Björklund (FP) för att diskutera vinster och kvalitet i friskolorna. Mikael Damberg (S) talar om behovet av en stor utvärdering – också om det fria skolvalet. Men precis som Amin kan han inte tänka sig att ta bort föräldrarnas rätt att fritt välja skola. Detta trots att en stor skillnad mot Finlands framgångsrika skola är skolvalet. En annan faktor är högre lärarstatus, och förmodar jag högre löner. Det är nog något för Sverige att fundera på. Men om man tillåter ett skolsystem med fortsatt inbyggd segregation, lär problemet i den svenska skolan ändå inte lösas.

Pagrotsky liksom sossarna i stort, måste fundera på om de alltmer välutbildade väljarna verkligen inte kan vinnas för en skola med mindre av segregation, om den kommunala skolan ges tillräckliga resurser. Jag tror det går för att det måste gå, men då måste sossarna också agera för det.