Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Välgörenhet är inte nog

Den kortvarige socialdemokratiska partiordföranden Håkan Juholt lyckades med en sak, att sätta barnfattigdomen högre upp i den politiska diskussionen.

Annons

Från borgerligt håll har man i och för sig i de flesta fall valt att låstas som om problemet inte finns. Relativ fattigdom är ointressant, säger man från det hållet.

I de borgerliga teoriernas värld är det alltså ointressant om klasskamrat kan få nya fotbollsskor eller skridskor fast jag inte får några själv. Så är det inte i den verkliga världen.

Men nu verkar den borgerliga regeringen förstå hur politiskt farligt det är att nonchalera problemet. Samtidigt har man hittat en politisk lösning som passar deras skattesänkarpolitik bättre än det solidariska välfärdssamhällets generella välfärd – den som når alla.

I stället för att höja barnbidrag eller underhållsersättning, i varje fall barnbidragen är ju dyra för staten, vill man dela ut fritidscheckar till behövande barn. Då slipper man se några av de mest utmanande baksidorna av att vara barn i en fattig familj, utan att det kostar speciellt mycket. Så kan man också planera för sänkta skatter! Det Moderaterna står för är – när de generella socialförsäkringarna urholkas – ett bidragssamhälle.

Men, säger arbetarrörelsens barnorganisation Unga Örnar, i stället för att peka ut enskilda barn, bör man satsa på den generella välfärden. Man förordar ett handslag mellan kommuner och föreningsliv för att garantera låga medlemsavgifter i barn- och ungdomsverksamhet. Men vill också höja normen för socialbidrag så att också barnens fritid räknas in. Det är mindre utpekande anser man – på goda grunder.

Gratis kulturskola och öppna fritidsgårdar är annat som verkar i utjämnande riktning. Fast det kostar ju, så det går inte särskilt väl in i dagens skattesänkarpolitik.

Snickaren i Strindbergs Röda Rummet från 1879 varnade välgörenhetsdamerna med följande ord: Jag försäkrar er, mina damer att det här redan är olidligt. Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi...

Välgörenhet är i mina ögon inte fel. Men den som predikar välgörenhet som en ersättning för en generell välfärd raserar välfärden. Det kan väl vara en orsak väl som någon för er som är med i Svenska kyrkan att gå till valurnorna nästa helg för att rösta på Socialdemokraterna. Välgörenhet är inte nog