Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valfrihetens pris

Annons

Fem minuter för att ge en insulinspruta. En minut för att ta sig till första vårdtagaren på morgonen. Det är några av de absurda effekter som kundvalsmodellen, Lagen om valfrihetssystem, LOV, fått inom hemtjänsten. Syftet var att ge äldre och andra vårdbehövande möjlighet att välja mellan kommunala och privata utförare. Som en positiv sidoeffekt skulle man skapa en marknad för vårdföretagare, för det mesta kvinnor. Men kommunerna har också sett ett gyllene tillfälle att spara pengar genom att krympa organisationen och pressa timpriserna. Många kommuner har dessutom slutat räkna upp ersättningarna för stigande lönekostnader. Nu börjar effekterna synas. Från olika håll kommer rapporter om personal som pressas till bristningsgränsen av tajta scheman och stämpelkort. Flera kommuner har redan fått bakläxa av Arbetsmiljöverket. I Borås fick ett besök hos en gammal man med diabetes ta fem minuter, trots att det krävdes förberedelser och övervakning efteråt. I Umeå fick personalen en minut på sig att ta sig till första vårdtagaren på morgonen. Det var ändå snäppet bättre än i Sundbyberg där gångtiden mellan vårdtagarna inte räknades in alls i ersättningen.

Enligt tidningen Dagens Samhälle går åtta av tio kommuner som infört LOV med underskott i den egna hemtjänsten. Flera kommuner har gett upp och lagt ner hemtjänsten i egen regi för att de inte kunnat konkurrera med de privata utförarna. Men många av de seriösa vårdbolagen har också blivit tvungna att kasta in handduken när kalkylerna har spruckit. Arbetslivsforskaren Annette Thörnquist, som studerat effekterna av LOV, varnar för att pressade priser lämnar fältet öppet för oseriösa bolag utan kollektivavtal som betalar usla löner till sina anställda.

Det är inte bara personalen som blir lidande. I längden är också vårdtagarna förlorare. De som ska få hjälp av utslitna och stressade vårdbiträden.

I teorin är det möjligt att införa en kundvalsmodell utan att minska resurserna. Men prispressen är en naturlig följd av marknadstänkandet inom välfärden. Den växande krisen inom hemtjänsten är framför allt ett bevis för att det inte går att sänka skatterna med 140 miljarder utan att det märks. Pengarna ska ju tas någonstans ifrån.