Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väldokumenterat om Arbetets Frihet

Annons

I mitten av 1920-talet var det en många gånger avskydd aktör i bittra och inflammerade arbetskonflikter, som hade sin grund i arbetarrörelsens och borgerlighetens oförenliga synsätt på kollektiva respektive individualistiska lösningar.

Arbetets Frihet, som den hette, hade bildats i Bräcke 1923 som en strejkbrytarorganisation och skulle under det följande decenniet komma att engagera sig även på många områden i arbetslivet som till exempel vägarbeten, byggnadsarbeten, stuveriarbeten, lantarbeten och kommunala arbeten. Som mest hade organisationen 11.600 aktiva medlemmar i 246 lokalföreningar spridda över hela Sverige.

Arbetets Frihet blev en långlivad organisation, som inte avvecklades förrän år 2000. Men då hade den på grund av ändrade förhållanden inom arbetsmarknaden efter Saltsjöbadsavtalet 1938 och till följd av en varaktig arbetsfred länge fört en tynande tillvaro. Men fram till 1970 fortsatte den att ge ut sin tidning Arbetets Frihet och sporadiskt delta i debatten. Under de sista tre decennierna innan organisationen upplöstes hölls bara årsmöten, mest påminnande om gemytliga familjesammankomster.

Annat var det alltså i början av 1920-talet när 60.000 skogsarbetare gick arbetslösa och de som fortfarande hade ett jobb erbjöds rena svältlönen. Om den här tiden, när skogskonflikten rasade som värst, och strejkbrytarorganisationen Arbetets Frihet bildades, började Peter Frändén forska redan i mitten av 60-talet. Resultatet blev till att börja med en akademisk uppsats, och meningen var att den väsentligt skulle byggas ut, men annat kom emellan och inte förrän på senare år har Frändén återupptagit sitt forskningsprojekt.

Materialet har varit rikligt och generöst ställts till förfogande för författaren, som redan för fyrtio år sedan fick möta några av huvudpersonerna bakom Arbetets Frihet och på senare år deras ättlingar. Det är kanske inte så märkligt, att en forskare och författare med efternamnet Frändén mötts med så stor öppenhet och tillit inför en organisation som Arbetets Frihet. Dess förste ordförande och tillskyndare vid bildandet var ju riksdagsmannen A. O. Frändén i Kälarne, en farfars bror till författaren.

Frändén är med sin dokumentation av Arbetets Frihet inte ute efter att varken frikänna eller döma, utan i stället så objektivt som möjligt försöka klarlägga rådande omständigheter kring den stora skogskonflikten 1922/23 och de följder den skulle komma att få på arbetsmarknaden i allmänhet och på skogsarbetarområdet i synnerhet.

Resultatet, boken Bolagslakej eller frihetsrörelse?, har blivit en allsidig belysning och värdefull dokumentation av en av de stora konflikthärdarna i svenskt arbetsliv före Saltsjöbadsavtalets tillkomst.

Peter Frändén har av naturliga skäl lagt tyngdpunkten i sin skildring på de 15 första och mycket livaktiga åren i Arbetets Frihets historia, som präglades av delvis hätsk propaganda och många utfall mot motståndarsidan. AF stod redan från början på en starkt konservativ grund, där man betonade individualism, personlig äganderätt, näringslivets frihet och nationalism och man riktade häftig kritik mot de socialistiska organisationerna. Arbetets Frihet kämpade mot kollektivavtal och hade ambitionen att bli en organisation för arbetare med borgerlig grundsyn.

I organisationens stadgar, som utarbetades av ÖP-redaktören Algot Holmqvist hette det man skulle kämpa för bevarandet av gammal god svenskmannased att över sig själv, sin egendom och sitt arbete bestämma.

Arbetets Frihet stöddes ekonomiskt av 261 svenska aktiebolag, 26 banker och 14 arbetsgivarorganisationer. SAF gav redan från mitten av 20-talet och fram till 1951 ett årligt bidrag.

Flest aktiva – 2.400 medlemmar - hade man i Jämtlands län, följt av Kalmar län med 1.500 och Medelpad med 1.400. Men man hade också som mest drygt 4.000 passiva medlemmar, däribland bröderna Jacob och Marcus Wallenberg och högerledaren Arvid Lindman. Den senare sade bl.a. att Arbetets Frihet strävar mot samma mål som den svenska högern. Med sympati och glädje har jag följt den modiga och effektiva kamp som AF fört mot maktmissbruk till vilket den socialistiska fackföreningsrörelsen gjort sig skyldig.

Fackföreningsmannen Hemming Sten hade naturligtvis en annan uppfattning: AF är en propagandarörelse som å bolagens vägnar söka bekämpa, beljuga och förråda de fackligt organiserade arbetarna. AF består av välbeställda bönder, bolagsmän, ståndspersoner som alltid finns med när det gäller något reaktionärt frihets- och arbetarfientligt.

En stor del av skogens arbetare var ju vid den här tiden bönder och hemmansägare, som kände stor motvilja mot de fackliga organisationernas politiska budskap och blockaden av enskilda skogar och avverkningar föranledde starka protester, som Arbetets Frihet kunde åberopa. Arbetets Frihet var dock inte ensam på arenan. Vid den här tiden bildades också en del andra tillfälliga föreningar och strejkbrytarkårer som Härjedalens ansvarskännande folk, Gimåns verkliga flottare och Glissjöbergs byamän.

Men de skulle snart ha spelat ut sin roll och det gjorde även Arbetets Frihet så småningom. Efter krigsutbrottet 1939 rådde brist på skogsarbetare och skogsbolagen tvingades acceptera kollektivavtal. Efter kriget tillstod AF att arbetet i skogen fungerar bra och att det råder verklig arbetsfrihet. I början av 50-talet hette det att de goda tiderna ger lugn.

När skogsarbetarna längre fram i tiden själva blev entreprenörer med egna maskiner var perioden med kollektiva lösningar för stora skogsarbetargrupper över. Skogsarbetarförbundet upphörde som eget förbund 1998. Men Arbetets Frihet fortsatte alltså att existera fram till år 2000, den sista tiden kanske mest för att sätta sprätt på de generösa bidragen från den Mönnerska fonden.

Peter Frändén har med sin allsidiga belysning av en av de tidiga arbetskonflikterna i vårt land engagerat och närgånget granskat Arbetets Frihet och samtidigt tecknat en mycket intressant tidsbild. På sitt sätt är ju Arbetets Frihet – i motståndarens roll - också en del av arbetarrörelsens historia.