Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad WoWar ni åt?

Annons
Y Den lokala spelbutiken drog in över hundra tusen kronor första dagen då man sålde 400 exemplar på ett bräde.
En pojke i Halland kollapsar efter en maratonspelsession och moralpanik utbryter i Sverige.
Och jag har fortfarande inte testat spelet som all uppståndelse kretsar kring.
Den här veckan har jag något att bekänna.
Jag har spelat tv- och dataspel i snart 30 år. Hur många spel det blivit genom åren har jag inte den blekaste aning om, men ser man bara till de sex år jag jobbat som spelrecensent så har det i alla fall, löst räknat, blivit någonstans runt sex hundra titlar.
Trots det så har jag totalt missat ett av de senaste årens absolut mest omtalade spel. Vill du ha en ledtråd? Okej, jag säger 11 miljoner upppkopplade användare.
Jo, jag snackar om "World of Warcraft". Jag vet inte om du sätter kaffet i vrångstrupen eller utbrister ett förvånat "WoW" när du läser det, men det är helt sant. Jag har sett det på bild, men har inte sett det i action. Har faktiskt inte ens sett någon annan spela det.
Förut kunde jag skylla på att jag använder en sån där dator med ett äpple på locket, fast nu finns ju spelet till såna "burkar" också. Och jag gav ju upp det där med datorspel till förmån för konsoler av den enkla anledningen att jag inte orkade uppgradera pc:n hela tiden. Fast det argumentet håller väl inte heller, eftersom "WoW" ska vara ett spel som inte kräver så mycket av datorn.
Jag har faktiskt helt sonika valt bort världens största onlinerollspel av den enkla anledningen att jag inte har tid att fly in i en rollspelsvärld på obestämd framtid. Dels på grund av att jag nästan aldrig spelar enbart för nöjes skull men också för att jag tror att spelet kräver för mycket engagemang.
När man inte lyckas finna tiden att avsluta sista banan i "Metal Gear Solid 4", som är ett rätt kort spel, så känns det lönlöst att ta en glimt in i Azeroth.
Jag erkänner att jag varit frestad att ladda ner gratisdemon många gånger, men jag drar mig för det. Det verkar uppenbarligen vara ett fantastiskt spel och just därför så skulle jag i så fall vilja spela det fullt ut och "levla" upp till 70 eller 90 eller vad det nu är som är spelets senaste gräns. Och den tiden är jag inte beredd att lägga ner när jag har familj, vänner, en massa oskriven musik och hundratals spel jag skulle vilja klara den där sista banan på.
Om någon skulle fråga mig vilket spel jag skulle vilja ta med till en öde ö så är svaret självklart: "World of Warcraft". I alla fall om ön har en schysst bredbandsuppkoppling. Z

Mer läsning

Annons