Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad ska vikulturarbetare äta?

/

Annons

Det blåser vindar…

… när den nya regeringen sattes in vid förra valet öppnades dörren på vid gavel och alla professionella konstutövare drogs obarmhärtigt ut på halkan.

Från en dag till en annan:

inga projektanställningar fanns att få,

inga vidareutbildningar att gå,

inga statliga verksamhetspengar att nå,

och alla smög tysta på tå som då…

… på den tiden när jag verkade aktivt inom KRO (Konstnärernas Riksorganisation) Jämtlandsektionen så var det mycket prat om fast lön för kulturarbetare. Jag kom ihåg att jag till och med lade fram ett förslag för riksstyrelsen om hur det skulle kunna se ut.

Konstnärens roll är: att reflektera och kommentera, kommunicera och debattera känsloyttringar och samhällsfenomen, genom sin kompromisslösa konstnärliga frihet.”

Tiderna förändrades – nu gällde det att bli entreprenör fullt ut i upplevelseekonomins och kulturindustrins anda. Hitta flexibiliteten i yrket och i personligheten som i sin tur skulle generera pengar. Vi skulle först lära oss framtidstro, lära oss datorn, marknadsföra oss själva, söka sponsorer, förkovra oss inom olika uttrycksområden, alliera oss med företag och utbildningsställen, sedan lyckas producera någonting, sedan marknadsföra någonting, och sedan förhoppningsvis lära oss sälja någonting att leverera.

Det är en enorm tur att det finns yoga och mindfulness. För om man lägger ihop allting, så ser ni ju att vi hinner ju ingenting, och då kan man ju lika gärna göra ingenting på riktigt.

”Ett kulturföretag kan aldrig vara vinstdrivande i mina ögon. Staten har makten över den konstnärliga mångfalden.”

Nu gör Kulturutredningen ett nytt försök till målsättning. Att stärka och lyfta fram kulturens, konstens och kulturarvets roll i samhället och att ge området höjd status och att ge regionerna större ansvar, för de regionala kulturfrågorna ... och så vidare. Nu ska vi ut i samhällstjänst igen för att göra någon nytta! Politiker och byråkrater är åter igen i sitt esse för att hitta ett nytt sätt att fördela de ynka pengar som blir kvar till kulturutövarna.

Finns det ett segare släkte än kulturarbetare? Någon slags mat måste vi väl ändå få i oss. Gudarna vet vad?

Mer läsning

Annons