Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad sägs om detta knasiga grepp?

Annons

I dag låg det oundvikliga brevet på hallmattan. Det lite hemska och läskiga men också ganska roliga och spännande brevet. Brevet som säger att det är dags att välja skola. Jag lyfter upp kuvertet och undrar var tiden tog vägen. Den där lilla skiten som nyss dansade hambo i min mage ska alltså börja i skolan efter sommaren.

Hon är stor nu, eller liksom storliten, och nu ska hon sitta i klassrum och lära sig gemena bokstäver och pluttifikationstabellen. Storliten är hon. Lill-liten är gossebarnet Olle, han har ganska nyss fyllt ett och har faktiskt också börjat i skolan – i förskolan det vill säga. Och jag hoppas att skolvalet inte är lika hopplöst som det var när vi nu skulle få in honom i systemet. Visst fick vi när vi ställde oss i kö möjlighet framföra våra önskemål men att vi sedan skulle ha turen att få skola in ungen där vi ville – pffft. Som ersättning för det där trygga stället alla föräldrar talat så gott om och som vi hoppats på, fick vi en plats där kommunens brukarundersökning visade att bara 38 procent av föräldrarna med innevarande barn skulle rekommendera just denna förskola till andra (att jämföra med dotterns förskola där samma undersökning visade på ett hundraprocentigt resultat vad gäller den frågan).

Det dåliga föräldrasamvetet och också en hel del ilska över det opåverkbara i situationen började glöda i bröstet på mig. För lille Olle, du och precis alla andra ungar med dig, förtjänar att få vistas i en trygg miljö med dedikerade vuxna som tycker om och har möjlighet att sätta stolthet i sitt jobb. Och lille Olle, dina nya förskollärare och precis alla andra förskollärare och barnskötare med dem förtjänar på samma sätt som du att få vistas i en trygg miljö med dedikerade chefer som uppskattar och är stolta över det jobb personalen utför.

Så snälla politiker, decimera barngrupperna så att dessa hjältar överhuvudtaget mäktar med och gör yrket mer attraktivt, vad sägs om detta knasiga grepp? HÖJ LÖNERNA! En förskollärarutbildning kräver 3,5 års studier men det verkar inte vara så mycket värt då förskolepersonal (precis som inom många andra vård- och omsorgsyrken) till stor del består av kvinnor. Med detta vill jag ha sagt att jag kan förstå att rekommendationsresultatet i en brukarundersökning blir lågt, de förutsättningar som alltför många pedagoger har att jobba emot inte är helt tipp-topp-kanon. Dessa kvinnor (ja, för det är flest kvinnor) går på bokstavligen och mentalt på knäna för att på fyra vuxna rodda tjugo bajsblöjsbyten samtidigt som vilans madrasser ska plockas undan, mellis plockas fram och pedagogiska uppgifter förberedas. Och sedan kommer vi föräldrar och frågar; var är Maltes strumpor och varför är ni inte lite noggrannare med dokumentationen den är ju kul för oss att ha kvar och kom nu ihåg att Malte bara får sova fyrtio minuter på vilan för han blir omöjlig att natta annars och just det, i morgon lämnar vi tidigt och hämtar sent och ni har varit ute i dag va?

En inskolning kan vara lite skräckinjagande, precis som det där skolvalskuvertet på hallmattan, i synnerhet om det finns tvivel kring verksamhetens kvalitet. Men trots allt kändes det helt okej att för första gången lämna Olle ensam på förskolan i måndags. Helt trygg i frökens famn vinkade han glatt hejdå till sin mor som efter tre dagars observerande av verksamheten är övertygad om att personalen gör sitt yttersta utefter de förutsättningar som finns. Det är inte människorna det är fel på, det är strukturen.