Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad händer med bloggen efter döden?

När Gösta Olofsson insjuknade i cancer blev bloggen hans räddning.
Nu måste han ta ställning till vad som ska hända med hans dagboksinlägg efter hans död.

Annons

Som LT tidigare berättat var Gösta Olofsson beredd att ge upp hoppet om livet när han fick diagnosen dödlig prostatacancer. Efter läkarnas bistra besked återvände han hem till det lilla huset i Svenstavik – beredd på att dö i ensamhet.

Men när Gösta fick en begagnad dator vände allt.

Efter noga övervägande började han blogga om sin situation. Sedan i april förra året skriver han dagligen om sin sjukdom, sitt hälsotillstånd och om sin vardag. Via sin dagbok på webben har Gösta lyckats knyta kontakter med människor i hela landet. Och i dag beskriver han sig själv som allt annat än ensam.

Nu måste Gösta Olofsson åter göra ett noggrant övervägande. Eftersom han inom en inte allt för lång framtid kommer att avlida måste han ta ställning till vad som ska hända med de avtryck på nätet som han lämnat efter sig.

– Jag tror inte att många tänker på vad de vill ska hända med deras webbaserade liv när de dör, säger Gösta.

– Men egentligen borde det vara lika självklart att ta ställning i den frågan som det faktum att man skriver testamenten, fortsätter han.

På communityn och olika diskussionsforum lever i dag många personer vidare trots att de avlidit. Ibland är det självvalt, andra gånger har det bara blivit så efter att personer avlidit plötsligt. Facebook har löst problemet med en digital kyrkogård där användarnas anhöriga kan omvandla profilen till en minnessida.

Men Gösta Olofsson säger sig inte behöva någon digital kyrkogård.

– Jag har redan tagit ställning till hur jag vill göra. Och jag har pratat med min bror och min dotter om hur jag vill ha det, berättar Gösta.

Till sina anhöriga har han gett instruktioner om att bloggen ska ligga kvar ett tag efter hans död. Därefter vill han att sidan ska försvinna helt från cyberrymden. Sina inloggningsuppgifter har han redan gett dem.

– Men om man inte vill lämna ut lösenordet går det ju lika bra att skriva upp det och lägga det i vita arkivet eller i ett bankfack, säger Gösta.

Gösta Olofsson tycker att alla som har någon form av hemsida eller profil på nätet borde diskutera med sina anhöriga om hur de vill ha det efter sin död.