Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är vitsen?

Annons

Tänk vad lite sol, lite mer publik, lite svenska framgångar och, för all del lite av Patriks Combo, kan göra. Gemytligt och trevligt i världscupens målfålla i går ända till herrarna fick åka storslalom i flurväder.

Rätt lustigt, kanske inte rätta ordet förresten, att det ska ha behövt dröja än tills nu innan alpina kommittén insett att något måste göras åt den svenska förmågan på herrsidan i storslalom.

Hoppas att en sådan satsning görs via (hörde vi inget om i går) en fullskalig talangutveckling via ett nystartat Europacuplag.

Nog för att herrar Myhrer, Larsson, Hargin och allt vad våra slalomfantomer heter har potential att på sikt bli bra storslalomåkare men, speciellt inför ett OS-år, verkar det knappast helt klokt att tvärt kasta om i upplägget.

Apropå slalom så måste vi ändå imponeras över det svenska damlaget. Allra roligast, Therese Borssén får ursäkta, att Frida Hansdotter klart visade att hennes fjärde plats senast inte var ett tillfälligt lyckokast. Och som hon själv hade i LT häromdagen:

”Jag kallas gärna ett OS-hopp. Uppmärksamheten jag får nu är bara rolig.”

Är det någon vits egentligen att Åre strävar efter att få arrangera en världscuptävling varje år och som slutmål har att få VM 2017? Frågan är befogad att ställa utifrån att de världscupfinaler som går nu saknar stor livepublik tidigt på blanka vardagarna som de körts och att uppståndelsen är, för att uttrycka saken milt, måttlig.

Alldeles säkert är det så.

Destination Åre fortsätter att via TV-sändningarna visa att de är stor aktör.

För svenska aktiva och för svenska ledare och förbund får egna VC-arrangemang med automatik ryggar att rakna.

Pluspoäng på alla möjliga sätt ger det dessutom att Åre, som vanligt, bjuder på närmast klockrena arrangemang och att klimatet oavsett om det handlar om tidiga eller sena tävlingar på säsongen garanterar att miljön är vintrig.

Har inte kommit längre när det gällt mina försök att få skärskåda ekonomin än att det försäkrats att den budget som lagts och som ska ge i stort sett ett nollresultat hålls.

Skulle Åre kommande år på grund av företagsåtstramningar och ändrade sponsorpolicys få det tuffare på den sidan så lär det bli i gott sällskap världen över.

Inte mig emot förresten. Även för en storkonsument i sport som mig håller sig alpint i likhet med längdskidåkning med ett alldeles för digert tävlingsprogram. Inte att undra på att allroundåkare som Anja Pärson har svårt att hinna med att träna alla discipliner. Hon är ju ständigt på resa.

Har jag nu inte fått tag på siffror så har jag utläst att arrange-mangen i Åre kostnadstäckts som de ska av en del ansiktsuttryck:

Styrelseordförande Lars ”Linken” Lindqvist vallar kung och andra potentater som har svårt att hitta med ett leende, låt vara ibland ett jäktat sådant, på läpparna.

Tävlingsgeneral(skan) Anna Bodén ler hela tiden.

”Mr Senior Advisor” Olle Rohlén vankar omkring som en mysande trivselgubbe som till synes inte har några bekymmer i världen.

En världscupfinal i alpint är trots allt en stor idrottshändelse. Dessutom ska den alpina ha all heder för att de allra bästa åkarna alltid finns med. Om detta sedan delvis beror på rankingsystem och en rädsla för att halka ur en eller annan startgrupp lämnar vi därhän. Alpint behåller, oavsett orsaker, stilen när det handlar om startfältet. Jämför gärna med längd. Nu fick jag till sist och igen hacka på en av mina favoritsporter. Längdsporten har changserat rejält. Sätt akuta räddningsplaner i sjön.

Mer läsning

Annons