Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad är det Pisa mäter egentligen?

Annons

Tänk om Pisa-undersökningen, som säger sig vilja mäta hur väl dagens 15-åringar är rustade för framtiden, är designat för fel tidsålder. Tänk om den mäter färdigheter som inte är relevanta om 20 år. Och tänk om dagens 15-åringar genomskådar denna otidsenlighet och tappar motivationen för undersökningen, som därmed i ännu mindre grad mäter det den säger sig mäta.

Det är en intressant och lite skrämmande tanke, särskilt som Pisa-resultaten just nu får svenska skolpolitiker att trycka på panikknappen och i ett allt mer uppskruvat tonläge lägga förslag på förslag om ändringar i skolan.

Richard Gatarski, it-expert, utbildningsdebattör och doktor i ekonomi, formulerade en sådan tanke redan för ett par år sedan efter att ha granskat hur Pisa gör för att mäta elevers läsförståelse. Hans dom mot frågekonstruktörerna var hård. De påminde om den berusade mannen som kryper i cirklar runt en gatlykta och letar efter sina nycklar, eftersom området runt gatlyktan är det enda som är upplyst.

Sålunda mäter Pisa elevernas förståelse av texter i tryckta böcker, papperstidningar och skriftliga rapporter där det ingår formulär, tabeller, kartor och diagram. Men inte förståelsen av videor, animationer, 3D och andra interaktiva miljöer.

Först 20 år efter att webben uppfanns började Pisa mäta om 15-åringarna kunde läsa ”digitala texter med hypertextlänkar”. Nästa utvecklingssteg för webben, det som fick miljarder människor att börja umgås i sociala medier, verkar Pisa ha missat helt, om man får tro Richard Gatarski: ”Pisa mäter inte framtiden, utan baktiden”.

I spelvärlden läser man sig inte till kunskap. Man prövar sig fram. Agerar, reflekterar, agerar igen. Dagens 15-åringar är mästare på att navigera på internationella webbplatser eller tävla i nätverksspel med andra ungdomar världen över. Det kan ge språkkunskaper långt över skolböckernas pedagogiska nivå. Utanför skoltid.

Men i stället för att mäta sådana färdigheter väljer Pisa att ställa frågor typ ”vad är syftet med faktarutan om mobiltelefonsäkerhet?” En fråga som knappast motiverar målgruppen att svara, menar Gatarski, eftersom de inte alls vill fundera över om deras viktigaste livsredskap är farligt. Dessutom är svaret som ger full poäng inte bara fel, utan också okreativt formulerat, tycker han.

Det är ironiskt att det nu är utbildningsminister Jan Björklund (FP) som får ta det mesta av kritiken för ”Pisa-raset” i den svenska skolan. Han var den som myntade begreppet ”flumskola” genom att peka på fallande resultat i Pisa och andra internationella mätningar. Nu använder han Pisa-undersökningarna som argument för att återupprätta en gammal katederundervisning som bygger på en kraftigt föråldrad syn på inlärning och kunskap.

Det är en vansklig grund att bygga en ny skolpolitik på, inte minst eftersom Pisa bara mäter specifika kunskaper i ett par ämnen som antas vara vad dagens 15-åringar behöver i framtidens samhälle.

Ingen ifrågasätter att det är viktigt med läsförståelse. Men det är kanske dags att lyfta blicken en aning. Det räcker inte att läsa om samtiden, menar Richard Gatarski. Man måste leva den. Delta. Som 15-åringar gör. Först då kan man börja visionera om vad som kan tänkas vara viktigt i framtiden.

Vem vet, säger han, svenska 15-åringar kanske är bäst i världen på ”konversationsförståelse” på internet. Det kan vara en ovärderlig kunskap i framtiden.