Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vackra och värdefulla poetiska fragment över en mors liv

Annons

Recension // Poesi Stenen i grunden Av Gunilla Johansson (Förlag 404)

Poesi"… sträcker mig efter ditt liv"

Gunilla Johansson samlar ihop de fragment som hon fått berättats om sin mors barndom, så tolkar jag de första stroferna i diktsamlingen "Stenen i grunden". En röd sten bland de svarta i en mur på det grafiskt stilrena omslaget kan symbolisera den kärlek och det värde relationen tillmäts.

Hela boken är en berättelse i poetisk form om en flicka född 1908 i Norrbotten. Flickan som hette Rut och blev mamma till fem barn, varav författarinnan är ett, var den fjärde dottern i sin familj. Därefter kom de efterlängtade sönerna, de som skulle ta över och uppfylla jorden med sin betydelse och sina söner.

Gunilla Johansson har ett elegant sätt att liksom i förbigående med några få ord skriva in det självklara, patriarkatet och klassamhället. Boden var en bondby med en gata, språket en blandning av bondska, finska och pitemål, frikyrkligheten stark före militärens tid då höga officerare och marschmusik tillförde en annan och främmande kultur.

En strof handlar om resepredikanten som får bo och talar förföriskt om bön på kammaren medan han tafsar och mor i köket vänder bort sin blick. Barnet Rut är ett med landskapet, vädret och naturen vid Luleälven. Hästen Tolly är tryggheten. I versen om en fisketur hörs årtagen och vattnets rörelse förnims i rytmen:

"Savonens holme / nät och mjärdar / vattnets puls mot tjärad båt / vänder för mot älv / hämtar laxen uppströms / egen värld lugn och ordnad / barnen blonda skallar / runda stenar hopp emellan / till det mörka brödet språket…"

Skiljetecken och versaler saknas och ett större avstånd mellan orden är ett frekvent stilmedel. I rytmen finns en släktskap med det finska nationaleposet Kalevala.Avsnittet "friarna" är dramatiskt. Hästhandlaren Sven från Östersund, en framtidsman som visste vad han ville, vinner en arbetsseger och Rut kommer till Östersund som hans fästmö. "Vad är en flicka / ett gott parti / en handelsvara…"

Barnen blir fem, den första sonen levde två dagar och finns bara som en sorg och ett misslyckande. Han fick inget namn och räknas inte. Sven bygger sitt imperium och Ruts plikter som maka och mor blandas med smokingmiddag på residenset, bridgegänget, spinnkören, husmodersföreningen, födelsedagar och namnsdagskalas. En tågresa till släkten i Boden skildras målande som en film. Det fanns restaurangvagn då:

"farbrorn med den vita jackan slår på gonggong / ropar första middagen serverad…"

En måltidsscen sätter sig i minnet:

"bordsbön och bestämda platser / närmast köket flickorna på rad / Olle närmast pappa / minsta barnet nära mamma / kanten mittemellan jungfrun äter sen…"

Sven bestämmer men får ge sig ibland. En kursiverad rad lyder:

"mest av allt älskar jag dig för protesterna."

Dikterna uttrycker en längtan att komma nära, hålla fast och förstå vad som hände. Smärtan att förlora ett barn blev en gemensam erfarenhet. Stortunnbrödsbaket i Ruts norrbottniska barndom tillhör en kultur som är försvunnen.

När författaren återvänder till huset i Boden är Lillån utdikad och det enda som hörs är bruset från Luleåvägen. Runeborg, Stocke, Spikbodarna och Dahlmans tyger, allt är förändrat också i Östersund. Lite sorgligt men i Gunilla Johanssons dikt om sin mamma finns alltsammans bevarat och det är vackert och värdefullt.

Annons