Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vacker klang och melodisk sötma

/

Kvällen inleddes med den tjeckiske kompositören Anton Dvoráks Sonatine op.100, som härrör från den tid i hans liv då han tillfälligt arbetade som dirigent och lärare i USA.

Annons

Sonatinen har, som så mycken annan musik av Dvorák, influenser från folkmusiken, vilket jag i vanliga fall verkligen uppskattar. Men just denna tid i hans komponerande med den amerikanska påverkan är för mig inte det jag tycker är mest intressant i Dvoráks produktion. Inte heller denna Sonatine, den känns spretig i idéerna och väldigt fragmentarisk. I Bengt-Erics och Stefans tolkning blev det för mig den andra satsen som kändes mest helgjuten. Vackert spel i de svaga partierna och den satsen kändes enkel och naken.

Duon bjöd på tre stycken från filmens värld, som Bengt-Eric själv uttryckte det lite melodisk sötma, som bröt fint mot programmet i övrigt.

Först ut på plan var Heinz Provost Intermezzo från filmen med samma namn från 1936 där Gösta Ekman och Ingrid Bergman var huvudrollsinnehavarna. Bengt-Eric bjöd på fint dubbelgreppsspel i detta stycke.

Därefter följde Albert W. Ketèlbeys In a Monastery Garden som naturligtvis skulle ha kunnat locka fram varje sentimental fiber från Bengt-Eric, men han och Stefan bjöd på en väldigt välbalanserad tolkning med fina långa linjer. Bengt-Eric visade också på en vacker klang på djupet.

John Williams Theme från Schindlers List fick avsluta den avdelningen. Också ett enkelt och avskalat uttryck som verkligen berörde, kanske tappade de något i intensiteten på slutet.

Huvudnumret på konserten var kanske för många av oss uruppförandet av Johan Ederfors Violin Sonata nr.1. Johan hade inte gjort det lätt för någon av de två musikerna, ett komplext verk med många teman och uttryck. Även pianostämman var krävande och Stefan visade än en gång vilken stabil och intressant pianist han är.

Första satsen hade ett för mig intressant flöde i sig, den gav genast många fantasier och tankar. Andra satsen bjöd på ett genomkomponerat tema som satte sig direkt och det svängiga mittenpartiet kändes fräscht. I den satsen tycker jag Bengt-Eric höll ihop fraserna fint och flödigt. Sista satsen kändes lite mer spretig i tankegångarna och kanske också den sats som behöver någon fler repetition för att sätta sig ordentligt.

Efter det här vill vi gärna höra nästa sonat och mer från Ederfors penna, en mycket spännande kompositör. Missa nu inte konserterna i morgon i Åre och på lördag i Offerdal.

Mer läsning

Annons