Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Väärt – ingen stress och ingen plan

Det började som en duo, men till slut hade Pär Isling Poroma och Johan Airijoki samlat på sig ett helt band. Väärt var ett faktum.
– Det har bara flutit ihop, säger Isling Poroma.

Annons

Debutskivans historia började med att de träffade Henrik Oja, som jobbat med bland annat Annika Norlin. De kom överens om att gå in i studion tillsammans under två februariveckor. Under den tiden växte deras ljudbild fram, en hemortsromantisk popmusik som överbryggar korsningen mellan försiktiga akustiska instrument och elektroniska beats. Invävt i låtarna finns även en nostalgisk ton och geografiska slängkyssar till Norrbotten och Tornedalen.

Tanken var att sälja skivan själva, men så kom de i kontakt med A west side fabrication, som inom kort signade dem.

– Allt har gått ganska snabbt men känns naturligt, säger Pär Isling Poroma.

Skivsläppet gick så fort att det inte hunnits med att göra reklam för bandet. Det har fått gå av sig självt.

– Vi har ingen budget eller reklambyrå vi har bara mejlat folk och hört av oss. Den uppmärksamhet vi har fått har varit genom lokaltidningar. Det har gått så snabbt.

Vad har möjligheten att ge ut en skiva betytt för er ?

– Det känns som man utvecklas och lär sig saker. Dels genom att lyssna på artister, vi ser inte oss själva som musiker, vi spelar musik och så är det bra med det. Det är inspirerande att se folk som jobbar med det, säger Per Isling Poroma.

– Jag tänker bara att det är jävligt roligt att vi har gjort något som vi är stolta över och som folk kan uppskatta. Det känns som att folk tycker om skivan. Vi förväntade oss inte det.

Hur har musiken förändrat era liv?

– Ingen av oss har lagt om sitt liv. Men det här tar upp i princip all ledig tid.

– Vi har ingen plan, men vi vill gärna spela in en skiva till. Det får ta den tid det tar. Man kan ju spela musik hela livet man behöver ju inte stressa. Man ska bara göra det man tror på och så får det lösa sig sen.