Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utvärderingsfiaskot

Annons

Flera utbildningar på Mittuniversitetet har fått betyget "bristande kvalitet". De är i gott sällskap. En av Sveriges populäraste utbildningar, juristprogrammet i Stockholm, har också fått underkänt.

Faktum är att en fjärdedel av alla utvärderade universitets- och högskoleutbildningar i landet anses ha bristande kvalitet enligt granskaren, Universitetskanslersämbetet.

Det är en monumental sågning av högre svensk utbildning. Så grov att fler och fler undrar om den verkligen är rättvis. Är det utbildningarna det är fel på, eller utvärderingssystemet?

Det är inte bara bittra rektorer som undrar. Kritiken är närmast unison från hela högskolesektorn och studentkårerna. Men det riktigt intressanta är att EU:s ledande experter på området också sågar det svenska systemet.

Det europeiska nätverket ENQA har till uppgift att se till att alla högre utbildningar inom EU utvärderas på ett bra och likvärdigt sätt. Man ska kunna lita på att en student som utbildat sig i ett EU-land har gått en utbildning som håller måttet. ENQA har utvärderat det svenska utvärderingssystemet – och funnit att det inte håller måttet. Så pass dåligt är det att Sverige har uteslutits ur ENQA.

De insatta är inte överraskade. Av 27 berörda instanser som yttrade sig innan systemet infördes var 26 kritiska, av exakt samma anledning som ENQA.

Varför? För att systemet enbart tar hänsyn till studenternas uppsatser. I stället för att mäta vad de lär sig och hur de utvecklas under resans gång mäter det hur väl de lyckas med den sista tiondelen av utbildningen: examensarbetet. Eller inte ens det, det mäter hur väl studenterna uppfyller ett av många mål med examensarbetet. Snacka om tunnelseende.

Faktorer som förr ansågs betyda något; hur många lärare som var disputerade, hur många bibliotek som fanns att tillgå till exempel, har inget värde längre. Nu är det bara uppsatsen som räknas.

Det är mycket som står på spel för den som granskas. En underkänd utbildning riskerar att läggas ner. Ett bra betyg ger bonus och gratis PR.

Nu har lärosätena börjat anpassa sig efter granskningarna. Plötsligt läggs stora resurser på att handleda i uppsatsskrivande. Inte för att det behövs, utan för att det kan ge miljoner i bonus.

Om det står och väger mellan två omdömen kan lärosätenas egna bedömningar ha betydelse. Det kallas självvärdering. Enligt radioprogrammet Kaliber i P1 har Chalmers tekniska högskola ägnat 26 000 timmar åt självvärdering. Totalt beräknas lärosätena ha spenderat 225 miljoner kronor på att analysera sig själva i skriftliga utlåtanden.

Kritikerna kallar systemet för ett fullskaligt experiment. Inget annat land i världen utgår enbart från studenternas uppsatser när de bedömer kvalitet i utbildningen.

Nu ser vi resultatet. Ett komplett fiasko. Att Sverige har uteslutits ur EU:s kvalitetsnätverk är en stor prestigeförlust för regeringen. Och om saken bara berörde högskolevärlden skulle det kanske stanna vid det. Men det är faktiskt allvarligare än så.

Budskapet att var fjärde högskoleutbildning inte håller måttet börjar bli en etablerad sanning. Förtroendet för svensk utbildning sjunker.

Följden kan bli att svenska studenter får svårare att få jobb utomlands. Våra universitet blir mindre attraktiva för utländska forskare.

I förlängningen drabbas Sveriges ekonomi. Det är dåligt för oss alla.

Ansvaret faller tungt på regeringen. Återigen har de tvingat igenom en reform som ingen frågat efter, med arrogans och komplett tondövhet. I vanlig ordning har de haft bråttom, ivriga som de är att förändra samhället i grunden medan de har chansen.