Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utmattad Westö vill kväva myter

/
  • Kjell Westö skriver på svenska men har varit inblandad i den finska översättningen av nya ”Gå inte ensam ut i natten”.Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX

Kjell Westö är dödstrött. Han har nyss avslutat arbetet med sin senaste roman – en riktig tegelsten om 60- och 70-talens Helsingfors.
– Det är helt tomt i hjärnan, säger författaren.

Annons

Han har Humlegården i ryggen och en kopp cappuccino framför sig. Kjell Westö ler, en smula lättat.

– Nu är jag klar med Helsingfors, det blir inga fler nu.

Finlandssvenske Westö syftar på sin nyss avslutade roman, ”Gå inte ensam ut i natten”, den femte och uppenbarligen sista delen i den ambitiösa romansviten om Helsingfors moderna historia. Denna gång ligger fokus på livet i staden under 60- och 70-talen. Två arbetarkillar och en tjej från övre medelklassen är huvudkaraktärer.

– Jag har tidigare fått kritik för att jag bara koncentrerat mig på medelklassens neuroser, enkelt uttryckt. Detta är ett försök, ett självvalt sådant, att balansera upp det. Jag vill skildra alla skikt så gott det går.

Det är onekligen en gedigen uppgift Kjell Westö har tagit på sig. 1960- och 70-talen bildar tillsammans en epok som många växte upp i, många upplevde, och som även en del anser sig ha tolkningsföreträde till.

– Hemskt många är faktiskt experter på denna tid. Det har varit utmanande. Jag har medvetet valt att försöka kväva myten som finns om perioden, den att alla unga var renläriga vänstermänniskor och sprang omkring nakna och hade långt hår och var politiskt radikala hela tiden.

Han tar ny sats:

– Ungefär 4,2 miljoner människor bodde i Finland under sent 60-tal. Kanske 200 000 av dem befann sig på yttersta vänsterkanten. Vad gjorde alla andra? Det är det jag vill åt i den här romanen. Det är en enormt viktig aspekt tycker jag.

Vi kommer in på en tv-serie som nyligen har gått i repris i SVT, ”Upp till kamp”.

– Otroligt bra serie, men i del tre, när man verkligen ska gå in på djupet av vad som hände under tidigt 70-tal, sent 60-tal, blir det en smula konstigt. Och det ÄR svårt att skildra. Man hamnar lätt i fällor.

– Ta till exempel den scenen när några ungdomar kramas när de hälsar. Man kramades inte alls på den tiden, man nickade åt varandra på sin höjd.

Att skriva romanen ”Gå inte ensam ut i natten” har därför krävt ett omfattande researcharbete. Ett arbete som det inte går att smita ifrån, enligt Kjell Westö.

– Det är en mycket intressant fråga det där, dock. Hur viktigt är det egentligen att allt blir rätt? För mig är det viktigt till en viss gräns. Men ibland är gestaltningen viktigare.

Mot bakgrunden att Kjell Westö suttit förkovrad i researcharbete under 18 månader för att kunna föda fram ”Gå inte ensam ut i natten”, kan man förstå att han är trött på sin bok.

– När recensionerna börjar komma går jag in i en ny fas, men nu är jag dödstrött. Senare kommer jag ha mera distans. Nu är det faktiskt första gången på 15 år som jag inte vet vad jag ska skriva härnäst.

Mer läsning

Annons