Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Utanför" manar till reflektion

Hur hamnar man utanför? Och vad är du beredd att göra för att få vara med? Jamtlis senaste utställning manar till reflektion.

Annons

Först och främst gäller det att ta sig in i själva utställningen. Besökarna har flera alternativ att välja mellan. För den som inte har de rätta förutsättningarna eller inte hittar någon form som passar finns en sista utväg – man kan alltid köpa sig in.

Men hur känns det att vara inne, men ändå inte? Det finns alltid osynliga barriärer och murar i samhället.

– Att vara innanför handlar om att vara delaktig, säger producenten Magnus Stafverfeldt, och tar en vanlig klasslista i en vanlig skolklass någonstans i Sverige som exempel:

– Alla namn på eleverna i klass 7A står där. Samtidigt vet man också att det alltid finns någon som inte har samhörighet i klassen. Någon som ingen saknar när den är sjuk, någon som ingen vill leka med under rasterna.

"Utanför" är uppdelad i två sektioner. Första delen leker med, ställer frågor om, undersöker och utmanar begreppet. Den som törs kan till exempel testa hur det känns att gå igenom en skolkorridor med viskande röster och dovt ljus.

– Genom en spegel går det att titta in på "innanförkorridoren". Men de som är där inne ser inte de som är utanför. Det är ju ofta så, att de är ganska omedvetna, säger Magnus Stafverfeldt.

På en klättervägg kan man med hjälp av grepp i olika färger pröva att ta sig från ett innanför till ett utanför. Dolda strukturer blir synliga, mellan kvinnor och män, mellan Muhammed och Maria.

Genom att snurra på "Villkorshjulet" kan man fundera över hur långt man själv är villig att gå för att få vara innanför.

– Ljuga för föräldrarna? Fuska? Döda en annan människa? Skalan är stor och bred, säger Magnus Stafverfeldt.

Den andra delen sätter strålkastaren på historien. Det finns många exempel där människor på olika sätt placerades utanför och stämplades som annorlunda. Avskiljt från Per Albin-torpet och folkhemmet finns de främmande, fattiga och syndiga.

– Det fanns skalor i helvetet. Änkor och handikappade tillhörde de som hade rätt att vara fattiga, medan de som levt syndigt inte var värda någon hjälp, säger Magnus Stafverfeldt och poängterar att de med utställningen vill diskutera hur ett utanförskap uppstår och undersöka hur människans sociala spel fungerar. De vill också inge något slags hopp: Det går att ta sig in i gemenskapen, att vara utanför är inte statiskt.

– Vi har försökt passa oss för att underbygga utanförskapet och i stället nyansera det, säger han.

Utställningen pågår fram till och med 9 mars nästa år och riktar sig till allmänbesökaren och elever från årskurs fyra. Klasserna erbjuds ett skolprogram där flera pedagoger finns tillgängliga under rundvisningen.