Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Urkult – liten, vänlig och hållbar i längden

/
  • Årets Urkult hade bland annat Timbuktu och Damn bland sina artister.Foto: Catarina Lundström

Jag har varit på musikfestival och det ska erkännas direkt – det var inte Yran. I år styrde jag kosan 20 mil österut mot Näsåker och Urkult och jag går fortfarande omkring med ett fånigt leende på läpparna. Hur kan en festival vara så familjär och samtidigt så proffsig?

Annons

Mitt i den festivalkrisande svenska musikscenen står Urkult stadigt nedmyllad i den ångermanländska älvstranden, granne med de 6 000 år gamla hällristningarna och placerad på en klassisk festplats från 1940-talet med dansbana, utomhusscen och torrdass. När man festat så länge på en plats finns det onekligen en viss laddning i omgivningarna. Det är trivsamt och tryggt, vackert och vänligt. Starkt bidragande till den vänliga atmosfären är nog den extremt åldersblandade publiken. Här finns alla åldrar och alla kategorier människor.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att det känns som något av en tidsresa tillbaka till 1970-talet. Begreppet alternativt känns här helt autentiskt och äkta. Ungdomar i dreadlocks och hemstickat trängs med medelålders kvinnor i batikfärgade klänningar och silverhåriga män i hästsvans. Afrikagrupperna, FIB Kulturfront och Amnesty syns i vimlet tillsammans med vegankök, rättvisemärkt godis och ett sinnrikt sopsorteringssystem. Öl och vin flödar även här, men det gör också chai och färskpressade juicer. Urkult firar i år 15-årsjubileum och berättelsen om att det var Skogsnäskollektivet som startade festivalen visar sig vara en seglivad myt. Det berättar Lars Enberg som är ordförande i den ideella föreningen Urkult.

Idén till en alternativ musikfestival i Ångermanland föddes i själva verket vid köksbordet hemma hos paret Mia och Tomas Teile i Undrom, sex mil från Näsåker. De tillhörde då en lokal kulturförening som bland annat sysslade med musik och barnkultur. När man sökte efter en lämplig plats för en festival dök Näsåker upp som förslag. Och vad skulle kunna vara en bättre festplats. Högt beläget på en tallhed och med vidunderlig utsikt över Ångermanälven.

Publiken bor på tältplatser längs älvstranden och i skogsområdet strax utanför festplatsen. Här är det nära till allt. Vi är många som går omkring och njuter enbart av att få tillbringa några dagar på en så vacker plats men självklart är det också musik- och festupplevelsen som lockar. Vid sidan av alla konserter finns det också poetry slam, barnteater, cirkusskola, visstugor, trumkurser, målarverkstad, och en kurs i kroppsjojk. Bara att leva tältliv några dagar i trevligt sällskap är skäl nog för många besökare. Själv hade jag inte en aning om att man kunde somna så bra till tonerna av fiolmusik från tältgrannarna.

Föreningen Urkult har under åren hittat en form och ett koncept som man vårdar ömt. Inte minst handlar det om att förbli den lilla alternativa festivalen.

– Vi vill inte växa mer, nu håller vi hårt på att behålla vår storlek, säger Lars Enberg.

Det rör sig om sammanlagt 5 500 inlösta under de tre festivaldagarna. Festivalen bygger på hållbarhet ur en mängd olika aspekter: ekonomiskt, ekologiskt, socialt och kulturellt. Miljön måste hålla och man var tidigt ute med sopsortering på festivalområdet. Rent ekonomiskt handlar det om en stor mängd idealism. Urkult har endast 1,25 årsanställda men har i gengäld 600 volontärer som deltar med sitt ideella arbete. Drygt hundra av dessa tillhör en grupp så kallade ansvarspersoner som inte bara tjänstgör under själva festivalen utan också är engagerade under resten av året i diverse planering och förberedelser.

– Att jobba med festivalen är en så stark upplevelse att många volontärer väljer att återkomma år från år. Gemenskapen är det viktigaste för mig. Jag får gåshud när vi har den första stora mötet med alla ansvariga, säger Lars och ler brett.

Många uppgifter som parkeringsplatser, camping, matservering och toaletter är utlokaliserade till bygdens föreningsliv, vilket ger ett livsviktigt tillskott till de lokala föreningarnas ekonomi.

Näsåker med sina 600 invånare har med åren blivit ett med sin festival. I början fanns en hel del misstänksamhet gentemot det som många betraktade som en ren hippieföreteelse. Nu lever man snarare i en tät symbios med varandra och många ortsbor är engagerade i föreningen Urkult.

De två livsmedelbutikerna ökar kraftigt sin omsättning under festivalveckan och varje år leder festivalen också till några nya inflyttare.

Det handlar helt enkelt om festivalbesökare som blir så förälskade i platsen att de slår ned sina tältpinnar för gott. Under invigningstalet annonserades att den lokala Folktandvården skulle läggas ned och därför efterlystes hugade tandläkare i publiken som kunde tänkas flytta in och öppna eget. Vem vet, kanske någon nappar på erbjudandet. Urkult har med åren blivit ett varumärke som Näsåkers kommun gärna framhåller i sin marknadsföring.

Rent musikaliskt präglas festivalen av mångfald. Det bjuds spännande musik från världens alla hörn i en mängd olika genres. Visa, folkmusik, rap, reggae, blues, jazz, rockabilly och discosoul. Den som letar efter pärlor i programmet blir inte besviken. För min del handlade det om Timbuktu och Damn, Neneh Cherry, Eric Bibb, Nina Ramsby och duon Jonas Knutsson och Johan Norberg. Andra valde bland mer internationella namn som Amina Annabi, Johanna Juhola, Bandikoro och Fun-da-mental.

Men istället för att söka sig fram i programmet kan man lika gärna slappna av och bara glida runt mellan de tre scenerna i trygg förvissning om att den legendariske artistbokaren Ken Day och hans medarbetare har skapat en spännande mix. Den förre Vietnamkrigsdesertören Day har funnits med sedan starten och han verkar ha ett grundmurat gott rykte bland artister världen över. Alla vill komma till Näsåker och spela. Varje år får arrangörerna mängder av demos från såväl kända som okända grupper.

Stefan Sundström, som är en av Urkults mest trogna fans, bönar och ber om att få spela varje år men blir bara inbokad vart tredje år och 2009 var det dags för honom att stå på scenen igen. Den kritik som många andra festivaler fått när det gäller andelen kvinnliga artister är inget större problem för Urkult. Man håller hårt på sin jämställdhetspolicy och har i stort sett lyckats hålla 50/50 bland musikerna. Problemet kan vara att många kvinnliga artister, som exempel Sofia Karlsson, omger sig med manliga medmusikanter.

– Då får det kompenseras genom att andra grupper i stället har kvinnlig dominans, säger Lars Enberg.

Finns det då inga orosmoln på Urkults soliga himmel? Det som bekymrar styrelsen är återväxten av unga medlemmar. Därför arrangeras varje år ett Ungkultsläger för ungdomar som vill prya som festivalarrangörer.

Nästa steg är att bli praktikant på riktiga Urkult. Den 53-åringe Lars Enberg, som själv hängde på Roskilde och Åbofestivalerna som ung, ser fram emot att få åldras med festivalen. Han har snart klarat av sitt första år som ordförande i Urkult och om drygt tio år kan han lösa in sig som pensionär. Själv ser jag fram emot att göra ett återbesök framöver. Urkult är en festival som ger mersmak.

En hel del folk trängs framför Urkults scener, ”Vi vill inte växa mer nu”, säger ordförande Lars Enberg.

”Ungdomar i dreadlocks och hemstickat trängs med medelålders kvinnor i batikfärgade klänningar”

Mer läsning

Annons