Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Uppmuntrande tydlig

Det är uppmuntrande att Stefan Löfven nu blivit tydligare i frågor om jämlikhet och socialförsäkringar.

Annons

Valanalyser är något som partier gör efter valen. Det handlar om varför det gått bra eller dåligt? Vad gick hem och vad gick fel? Och framförallt: vad har det för bäring på den politik som ska föras nu och inför nästa val?
Det är inte helt lätt att göra valanalyser. Ibland slutar det med att man förbereder nästa valrörelse med de frågor som stod i centrum förra gången. Det är som vid riktiga krig och ekonomiska kriser. Militärer och ekonomer förbereder sig för att klara det senaste kriget eller den senaste krisen bättre. Sen visar det sig att det nya kriget eller den nya krisen ser helt annorlunda ut.
Efter valförlusten 2006 med Göran Perssons omedelbara avgång, drog sålunda sossarna slutsatsen att det var dags att ge upp rollen som statsbärande parti för att i stället inrikta sig på samarbete med andra inför nästa val. Det var en i mina ögon märklig slutsats efter en förlust med ett par procentenheter. Att det sen gick som det gick i nästa val berodde nog ändå mer på att krisens effekter blev så gynnsamma för så många högbelånade i storstäderna, än på valanalysens brister.
Efter valförlusten 2010 var krisen inom sossarna akut. Rätt snart stod klart att Mona Sahlin måste avgå. I sitt avskedstal gjorde hon ett märkligt inlägg där hon utgick från en siffra ur SVT:s Valu, där det framgick att bara 22 procent av dem som jobbade röstade på Socialdemokraterna – mot Moderaternas 32.
Sahlin ansåg att sossarna sågs som ett bidragsparti. Och var rädd att inte bara skattepolitiken utan också allt tal om jämlikhet och höjda bidrag stötte bort väljare.
Det var en märklig analys för att komma från en Socialdemokrat. När Håkan Juholt tog över var i stället självkritiken öppen och talet om jämlikhet fick en renässans. Men den sahlinska oron tycktes länge prägla den ledning som tillträdde efter Håkan Juholts avgång.
Jag vill minnas att Stefan Löfven i sitt inledningstal till S-kongressen inte nämnde ordet Socialförsäkringar.
Men nu har något hänt. Och det är mycket välkommet. Till att börja med lyckades partitidningen Aktuellt i politiken visa att Valusiffran var felaktig. S och M hade i själva verket samma siffra bland de arbetande – runt 30 procent. Illa nog för sossar, men det ledde uppenbarligen till att man nu vågar dra andra slutsatser.
När Löfven visade sitt stöd för Sahlins avskedstal, uppfattades det som ett stöd för en ”bortre parentes” i a-kassan. Nu säger Löfven till SvD (19 dec) att ingen ska erbjudas socialbidrag. Det ska i stället handla om nya arbetsmarknadsåtgärder och ett riktigt ekonomiskt skydd. Han tar självklart avstånd från talet om socialförsäkringar som bidrag. Detta är en välkommen valvinnande tydlighet.

Detta är en välkommen valvinnande tydlighet.
Socialdemokraternas preliminära valanalys efter valet 2010 lämnade en hel del övrigt att önska. Det är uppmuntrande att Stefan Löfven nu blivit tydligare i frågor om jämlikhet och socialförsäkringar.