Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppgörelsen tystar inte kritiken

Att regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har slutit en överenskommelse om Afghanistanpolitiken är väl bra – för regeringen.

Annons

Nu slipper statsminister Fredrik Reinfeldt oroa sig för obehagliga överraskningar när han lägger fram propositionen om fortsättningen på Afghanistaninsatsen i riksdagen.

Den blocköverskridande uppgörelsen är inte förvånande, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har varit betydligt mer försiktiga i sin kritik mot det svenska deltagandet jämfört med Vänsterpartiet som på måndagsmorgonen meddelade att de hoppat av förhandlingarna om en uppgörelse. Om själva innehållet i överenskommelsen kan sägas att den ligger i linje med de beslut som fattades i samband med Kabulkonferensen: stegvis ska säkerhetsansvaret föras över till de afghanska styrkorna. För Sveriges del innebär det att tonvikten kommer att flyttas från stridande till humanitära insatser. Militär trupp ska emellertid vara kvar, men får en ny ”stödjande” funktion. Vad nu det betyder?

Nej, det var verkligen inget helgjutet dokument som presenterades på måndagseftermiddagen. Planen för ett svenskt trupptillbakadragande kommer med reservationer, enligt statsminister Reinfeldt kommer läget på marken vara en ”avgörande utgångspunkt” för hur omställningsprocessen fortlöper. Men om det är utländska truppers närvaro – på marken! – som bidrar till all denna blodspillan? Det är ju halva kritiken mot kriget – våld föder våld. Säkra vapnen och inled dialog!

Och kommer talibaner och andra motståndsgrupper verkligen att göra skillnad på ”stridande” och ”stödjande” svenska soldater?

Ska man lyfta fram något positivt i uppgörelsen så är det att de värsta krigshökarna inom borgerligheten nu förhoppningsvis blir tyst. Så sent som i somras meddelade utrikesminister Carl Bildt att det är ”omöjligt att sätta ett slutdatum” för den svenska insatsen. Dessförinnan hade försvarsminister Sten Tolgfors funderat högt om att utöka den militära närvaron. Detta var som ledarsidan då påpekade inget annat än löjliga inrikespolitiska utspel inför det stundande valet.

Trots en tidsplan och utökade ambitioner på det humanitära området är det svårt att glädja sig åt den nya överenskommelsen. Vi talar trots allt om en stor tragedi som ser ut att fortsätta flera år.