Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Underskatta inte musikens betydelse

Annons

2014 är ett år av politisk musik. ”Såhär politisk har musiken inte varit sedan proggens dagar” läser jag i diverse krönikor på landets stora kultursidor. Själv var jag ännu inte född under proggens dagar, så jag har svårt att uttala mig i den jämförelsen, men jag kan lova att musiken inte har varit så politisk som nu under min livstid.

Under Almedalsveckan spelade popgruppen The Knife en politisk kabaré om flyktingmottagande. Feministiskt Initiativ släppte under våren ett album fullspäckat av kända svenska artister.

Linda Pira och Markus Krunegård skapar soundtrack till LO:s valfilmer. Bandet Kent sjunger om ”en garanterat solidaritetsfri nymoderat öken”. Yranaktuella Rebecca & Fiona skriver dunkande house om hur jobbskatteavdragen slår sönder Sverige. För att inte tala om de otaliga kända svenska artisterna som dagligen tar ställning mot rasism i sin musik och i sina framträdanden.

En av de mer kontroversiella artister som verkligen seglat upp som en diskussionspunkt under året är hiphopgruppen Kartellens frontfigur Sebbe Staxx. I samband med Storsjöyran i helgen medverkade Sebbe Staxx och författaren Jens Ganman i ett panelsamtal om just musik och politik, modererat av musikjournalisten Ametist Azordegan.

Sebbe Staxx och Kartellen har gjort sig kända för sin hiphop med politiska budskap åt vänster, med vad många kallat våldsglorifierande texter.

En av Kartellens låtar har redan blivit stoppad från att spelas i Sveriges Radio på grund av textrader som kunde tydas som uppmuntran till våld mot SD-politiker. Givetvis är politiskt våld alltid något att fördöma. Det är också rimligt att Sveriges Radio, som ska värna public service-tanken, väljer att inte spela låtar av det slaget.

Däremot går det diskutera om våldsuppmuntrande musiktexter alltid har en våldsuppmuntrande effekt.

Enligt Ametist Azordegan, som inledde panelsamtalet med en historisk genomgång av kulturell moralpanik, finns inte kopplingen att någon skulle bli mer våldsam av att lyssna på våldsam musik.

Med den utgångspunkten finns alltså inget som säger att man faktiskt kommer börja ägna sig åt vänsterextremistiskt våld eller våld mot polisen av att lyssna på Kartellens musik.

Däremot blir den utgångspunkten närmast absurd om man använder den på samma sätt när man tolkar högerextremistisk musik.

Sebbe Staxx gör själv en jämförelse mellan Kartellen och Ultima Thule, ett band med anknytning till vit makt-rörelsen, med slutsatsen att om deras musik kan kritiseras för sitt innehåll bör detta även ske åt vänsterhållet. Oavsett är det en intressant diskussion som kan härledas till den pågående debatten om höger- och vänsterextremismens olika karaktärer.

Politiska budskap i musik ska inte underskattas. I musik och annan kultur framträder ofta skarpare samhällsanalyser än någon politiker kan leverera.

Vi kan väl med det i åtanke bara glädjas åt att den politiska musik som spelas på topplistorna idag har en sak gemensamt; den är vänster.