Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underhållande skattjakt för kompisgäng

/
  • Planeten Pandora är en synnerligen ogästvänlig plats, som kryllar av fiender, som dessutom återuppstår så fort du besöker samma plats igen.

Borderlands

(Gearbox/2K Games)

Ålder: 18+

Format: Ps3, Xb 360, Pc

Genre: Rollspelsskjutare

Annons

Betyg: 3 Planeten Pandora skulle vara platsen för en nystart för mänskligheten. I stället möttes man av en karg och ogästvänlig plats utan tillgångar.

De som inte har haft råd att lämna planeten driver nu omkring i ödemarkerna på jakt efter utomjordisk teknologi att sälja för att köpa en biljett därifrån.

Det enda hoppet för de luggslitna sakletarna är en mytomspunnen skattgömma, kallad ”The Vault”, som ska innehålla alla rikedomar man kan drömma om.

I ”Borderlands” beger dig du, och upp till fyra vänner, på jakt efter ”The Vault”. Men egentligen är storyn av mindre betydelse. Spelet, som beskrivits som en rollspelsskjutare, går mer ut på att ”levla” upp din karaktär och skaffa vapen, vapen, pengar och ännu mer vapen.

Du kan välja mellan fyra klasser av spelfigurer, berserker, siren, hunter och warrior. Har du någon gång spelat ett rollspel kan du gissa dig till deras olika förmågor, men i korthet handlar det om kraftfull jätte, trollkarl, tjuv och allroundsoldat.

I klassisk rollspelsanda så kan du dessutom handla med det gods du hittar på dina raider för att köpa, ja du gissade rätt, ännu tuffare vapen.

Enligt utvecklarna ska ”Borderlands” innehålla hundratusentals olika skjutjärn, sköldar och handvapen och variationen mellan dem är minst sagt imponerande.

Hur fungerar då spelupplägget?

Svaret är att det är en väldigt klassisk skjutare, på gott och ont.

Har man ett spel som ”Uncharted 2” (som i och för sig inte är en förstapersonsskjutare) i färskt minne så känns det lite gammaldags och klumpigt.

Du kan nämligen inte söka skydd bakom föremål, vilket i det närmaste har blivit standard, efter spel som ”Killzone 2” och ”Gears of War”.

Du kan självklart smyga på huk bakom saker, men du har inga möjligheter att trycka bakom saker i din omgivning. Det borgar naturligtvis för snabbare action, men jag föredrar ändå upplägget hos mer moderna skjutare. I stället för sköna taktiska attacker så är det ”run and gun” som gäller. Om man gillar det eller inte är så klart en smakfråga.

Grafiken har ett smakfullt cel shade-filter, som ger en tecknad känsla, men när du går riktigt nära figurer och föremål så upptäcker du att texturerna knappast är ”top of the line”.

Detsamma gäller för karaktärernas animationer, som känns förhållandevis ryckiga.

En annan akilleshäl är enspelarläget, som känns alldeles för fattigt. I spel som ”Fallout 3” känns det som att du vandrar runt i en levande värld, fylld av karaktärer. Men i ”Broderlands” känns omgivningarna statiska och livlösa i jämförelse.

Spelar du däremot med kompisar så känns spelet desto mer belönande. Då ökar tempot och motståndet från fienderna och ställer höga krav på taktik inom gruppen. Dessutom blir det en skön huggsexa om belöningarna som gödslar spelvärlden.

”Borderlands” når kanske inte riktigt upp till hajpen, men är ett klart underhållande spel, förutsatt att du spelar med kompisar online.

Är du däremot en ensamvarg så finns det ett gäng förestapersonsskjutare som smäller ”Borderlands” på fingrarna.

Mer läsning

Annons