Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underhållande Schyffert

/
  • Publiken fick hänga med redan från första början. Och passa sig för Schyfferts kommentarer.Foto: Ulrika Andersson
  • Henrik Schyfferts roade både gamla och unga från scenen på Folkets Hus.Foto: Ulrika Andersson
  • The 90's – Ett Försvarstal gav en förklarande bild av den humor som den ironiska generationen värdesatte högst under 1990-talet.  Foto: Ulrika Andersson
  • Foto: Ulrika Andersson

Annons
Mycket kan man säga om Henrik Schyffert. Men inte är han fullt så talanglös som han beskrev sig själv i sin föreställning, The 90's - Ett försvarstal.
Men det är lite av vad humorgrejen går ut på. För att kunna driva med Runar och Ulf Lundell, så måste man krypa till korset och driva med sig själv. Annars framstår man som pompös och plump. Samma sak gäller när det ska skämtas om något man tycker väldigt illa om. Det är lättare att driva med något man själv älskar, för då blir det aldrig pompöst och plumpt.
Just därför var det ett smart drag av Schyffert att sätta ramarna kring årtiondet 1990-talet. Precis som när 40- och 50-talisterna pratar om 60-talet, så fick vi som var barn på 70- och 80-talet ett eget årtionde att minnas från. Vår ungdomstid, helt enkelt.
Så det Henrik Schyffert gjorde var att ta en hel bunt med gammal hederlig igenkänningskomik och trycka upp den i nyllet på oss. Det mesta fanns där. Allt från stirrandet på klockan en kvart innan barnprogrammen skulle börja, eftersom det bara fanns två kanaler, till ironin på 90-talet som i princip handlar om att man pratar tvärtomspråket. Han drev med sina, som i princip handlade om våra, föräldrar och om det förutsägbara i Flygande Jacob och konserverade päronhalvor med after eight på.
Det finns inte mycket kvar av den Henrik Schyffert som gjorde debut på Norra Brunn för nästan 8 år sedan. Han har ändrat sin scenstil ganska mycket bara sedan turnén med Peter Wahlbäck. Jag tycker nog att han plockat rätt mycket från Eddie Izzard i hans sätt att spela upp små scener mellan två eller fler karaktärer. Men även i hans mimik finns en del som påminner om den brittiska komikern.
Dessutom är Schyffert inte fullt lika elak som han brukar. Han har sina bitska kommentarer och driver gärna med publiken med han går inte över några gränser. Och det är nog den enda kritik jag kan komma på. Att han faktiskt aldrig riktigt testar några gränser utan håller sig inom sina ramar. Å ena sidan bränner det aldrig till. Å andra sidan så är det fortfarande förbannat underhållande. Och intressant, måste man tillägga. Som när han går genom sin tid på ZTV. Eller som när han förklarar den humor som gällde på 90-talet.
Så med The 90's - Ett försvarstal, så fick vi i den ironiska generationen en underhållande resa tillbaka till minnen vi hade förträngt. Och så fick vi skratta åt oss själv och vår omgivning. Det räcker, och det räcker långt.

Mer läsning

Annons