Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underbart men kort

/
  • Oskar Linnros bjöd på en kort, men intensiv konsert på OSD under fredagskvällen.
  • Efter konserten mötte Oskar Linnros den kvarvarande publiken som skrek efter autografer och kramar.

Redan i det kaxiga öppningsnumret "Debut" är dansgolvet i rörelse och skriken öronbedövande. Oskar Linnros tog OSD i besittning med besked under fredagskvällen.

Annons

Det är Linnros första "riktiga" konsert i Östersund under eget namn, något han själv påtalar tidigt. Redan i andra låten, "Din mamma", påminns vi om hans bakgrund när låten övergår i refrängen från Snook-låten "Inga problem"; "Är det så här det känns att vara lycklig?", sjunger Linnros och ler mot den allsjungande publiken som trängs vid kravallstaketet.

Lite ironiskt blir det i låten "25" eftersom en större del av publiken ännu inte nått åldern som låten handlar om, men ändå sjunger med för full hals.

– Vi ska ta ner det lite med en låt som jag skrev för några år sedan, säger Oskar Linnros till tonerna av det försiktiga introt i "17 år".

Linnros egen version av låten han skrev tillsammans med Veronica Maggio är kortare och mer brutal, en beskrivning som även passar på konserten. Ljudet klingar klart och vackert i Peterson Berger-salen och Linnros stämma, som jag avfärdade under spelningen på Storsjöyran 2010, låter lenare och mer omfångsrik än tidigare.

Kanske är det våren han har tagit med sig till Östersund, i "Ack, Sundbyberg" verkar ingen stå helt still ens längst bak vid ljudteknikern. När "Från och med du" drar igång sjunger Oskar Linnros först på texten och melodin till "Dancing on my own" av Robyn. Det blir en mäktig och oväntad liveupplevelse, trots att en mashup med Robyns sång och Linnros musik cirkulerat länge. En soloduell mellan bandets båda batterister avslutar det exklusiva spektaklet och sedan lämnar alla scenen trots att bara en halvtimme gått.

"Oskar, Oskar, Oskar", skriker publiken och vill ha mer. Strax är Linnros och bandet tillbaka och startar upp med albumöppnaren "Genom Eld".

– Jag gjorde en skiva med bara sju låtar på. Jag brukar inte spela denna, säger Oskar Linnros ursäktande och bjuder på en fin version av "Annie Hall".

Han glömmer att spela den fina b-sidan "Vilja bli", men alla brister är förlåtna när en artist bjuder på en adrenalinchock av den här kalibern. Att Oskar till sist ber ljudteknikern att sätta på hög musik och Patti Smiths "Because the night" dundrar fram till bandets avsked gör det bara ännu bättre.

Efter den drygt 45 minuter långa konserten står ett femtiotal fans kvar och väntar tålmodigt tills Linnros går en kram- och autografrunda vid kravallstaketet. Trots att musiken tystnat är salen full av glädje och vårkänslor.

Mer läsning

Annons