Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulrika och Mattias är beredda på allt under Yran

/
  • Det händer inte  så många, riktigt allvarliga, incidenter som man kanske kan tro under Storsjöyran. Men Ulrika Berglund och Mattias Ljunglind är beredda på allt.

Hoa hela natten, ända till soluppgången. Under Yran är det som bekant lördag hela veckan. Det gäller även för ambulanspersonalen som får vara beredda på att allt trist som normalt brukar ske en vanlig helgnatt i stället kan ske varje dag, nio dagar i sträck.

– Men vi upplever mycket positivt också, säger Ulrika Berglund och Mattias Ljunglind, som älskar sina jobb.

Annons

Som ambulansförare gäller det att vara stresstålig, kunna göra en snabb diagnos och förberedd på att vad som helst kan hända. Både Mattias och Ulrika tycker att det är just det sista som är själva tjusningen med yrket.

– Jag trivs med det, tänk vad hemskt att ha ett kontorsjobb, säger Ulrika.

– Nu vet man aldrig var man hamnar eller hur dagen ser ut. Men det är absolut inte bara tragiska saker, säger Mattias.

Tillsammans har de 16 år i branschen och hetsar inte upp sig i onödan.

– Äh, det är olika, olika dagar. Visst, under stråket är det mycket alkoholrelaterade saker som händer. Men det är kul att jobba också, mycket fart och fläkt. Alla blir gladare om det är soligt väder, säger Ulrika.

– Även om man skulle känna sig stressad så får man inte visa det utåt. Det gäller att behålla sitt lugn gentemot patienten, tillägger Mattias.

Varken han eller Ulrika tar med sig jobbet hem utan lämnar det där det hör hemma – på jobbet. Efter en svår olycka händer det ofta att alla som varit i tjänst sätter sig ner tillsammans för att gå igenom händelserna.

– Det kan hända att man olika uppfattning om hur det såg ut på platsen. Då behöver man ventilera, säger Mattias.

Det är förmiddag inne på brandstationen i Östersund. Under veckan utgår bilarna härifrån, men under fredag och lördag finns alltid en bil startklar inne på själva området. Trots det händer det inte så många, riktigt allvarliga, incidenter som man kanske kan tro. Det har varit några rejäla misshandlar och en del bilolyckor, men annars brukar det, åtminstone med Ulrika och Mattias mått mätt, vara ganska lugnt.

Peppar, peppar, kanske man ska tillägga. Njuta av Yran får Ulrika och Mattias hur som helst göra när de är lediga. Medan till exempel godisförsäljarna på området kan bli avlösta ibland och hurra för världens bästa jobb, där gratis festivalinträde ingår, måste ambulanspersonalen hålla sig i närheten av radion, larmet och telefonen hela tiden.

– Fast man är liksom delaktig ändå. Det blir ju en helt annan stämning i stan, säger Mattias.

P.s Redan när vi kommer får vi veta att de inväntar ett larm om att åka med en sjuktransport till flyget. Vi skyndar oss. När vi åker därifrån knappt 20 minuter senare har larmet fortfarande inte kommit. ”Vi rullar nog in bilen i garaget igen”, säger Mattias och ler lite under lugg. Inte ens för en ambulansförare är alla dagar stressiga.

Mer läsning

Annons