Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tyskt samförståndsvälde

Annons

Resultatet av den senaste storkoalitionen, 20052009, mellan de tyska socialdemokraterna (SPD) och Angela Merkels kristdemokrater (CDU), blev att SPD gjorde sitt sämsta val på 60 år. Av förbittrade socialdemokrater fick Merkel smeknamnet Svarta änkan, giftspindeln som efter parningen äter upp sin partner.

Och det är ingen tvekan om vem som dominerar tysk politik. I förbundsdagsvalet i september fick Kristdemokraterna nästan egen majoritet, men bara nästan. Merkel behöver även fortsättningsvis en partner, och efter katastrofvalet för (ny)liberala FDP öppnades fönstret för en ny storkoalition. I går presenterades uppgörelsen mellan de två ärkerivalerna.

För att vara valets förlorare kan man säga att SPD fått igenom en hel del krav, varav det viktigaste är hjärtefrågan om en allmän minimilön på 8,50 euro i timmen. Tyskland är inte bara en industriell spjutspetsnation och Europas ekonomiska motor, det är också ett land med snabbt växande klyftor, mycket beroende på de smärtsamma strukturreformer som genomfördes under S-kanslern Gerhard Schröder.

Andelen löntagare som inte når upp i en dräglig levnadsstandard är jämförbar med USA. Nästan sju miljoner tyskar tjänar mindre än 8,50 euro i timmen. I valrörelsen använde vänstern exemplet med hårfrisörskan som tjänar 3,50 euro i timmen (34 kronor).

Eftersom Socialdemokraterna stängt samarbetsdörren till Vänsterpartiet var regeringsalternativen begränsade. Tyskland måste regeras och en storkoalition var den möjlighet som stod till buds.

Men entusiasmen inför en högervänster-koalition är minst sagt ljummen, och utgången av den medlemsomröstning som väntar inom SPD är osäker. Det är lätt att förstå. Ingen vill bli uppäten. Allra minst två gånger.