Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två systrar – men bara en får åka skolskjuts

E45 i Ytterhogdal är enligt Härjedalens kommun bara trafikfarlig när det är snö.

Därför får inte 9-åriga Annie Eskilsson skolskjuts hela läsåret.

– Men aldrig att jag tänker låta henne gå längs den vägen, säger mamman, Annelie Persson.

Annons

Annelie Persson bor med sina döttrar i västra delen av Ytterhogdal, ett stenkast från där E45 fortsätter upp till Östersund.

För att ta sig till skolan 2,2 kilometer bort behöver man gå ungefär 800 meter längs E45:an in till centrala Ytterhogdal. Det slipper den ena dottern, åttaåriga Frida Eskilsson. Hon får skolskjuts eftersom alla elever upp till och med årskurs två får åka om de har över två kilometer till skolan.

Den äldre dottern, snart tioåriga Annie Eskilsson, får bara skolskjuts under vintertid – från vecka 44 till och med vecka 13 – enligt kommunen för att E45:an anses trafikfarlig under den perioden.

– Jag har ansökt om att Annie också ska få skolskjuts hela året. Kommunen säger att E45:an inte är tillräckligt trafikfarlig innan vecka 44. Men det är mycket långtradare och tung trafik här utanför hela dygnet. Det är egentligen (hastighetsbegränsning) 80 men det är många som kör fortare än så, säger Annelie.

Det som komplicerar situationen för henne är att hon sedan 2010 har cancer. Det började med bröstcancer och har numera spridit sig till skelettet, främst i bäckenet. Något som gör att hon haltar lätt när hon går.

– Jag har ont hela tiden egentligen, säger hon.

Prognosen ser inte bra ut. Hur lång tid kvar att leva Annelie har vet hon inte.

– Läkarna vill inte säga något definitivt. Utan de uppmuntrar mig att kämpa på. Men det är i stort sett inget som går att göra.

I torsdags var hon på kontroll och beskedet var så bra det kan vara för en cancer som är dödlig och obotlig.

– Då hade inte cancern rört på sig så mycket. Jag går på kontroll var tredje månad. Så mitt liv är just nu i tremånadersperioder. Veckan innan jag ska i väg på kontroll så känns det som jag ska dö varje gång, säger Annelie.

Trots cancern fortsätter hon sitt jobb som undersköterska.

– Jag vill inte sjukskriva mig förrän jag verkligen måste. Man vill ju jobba och inte bara ligga hemma. Så är det ju. Och då känns det extra jobbigt när man får nej på en sådan sak som skolskjuts för min äldsta (dotter).

– Jag förstår ju att det finns regler om vilka som ska ha skolskjuts eller inte. Men varför kan man inte från kommunen bara vara lite hjälpsam en sådan här gång. Det skulle hjälpa mig så oerhört mycket att veta att åtminstone skolskjutsen var fixat. Då skulle jag slippa oroa mig för att Annie ska bli överkörd i alla fall.

Annelie tror inte att det skulle bli något extra besvär för Mohlins buss, som kör skolskjutsen.

– Den stannar ju ändå här för att hämta hennes lillasyster och jag har ringt och pratat med Mohlins och de säger att det finns plats.

Kommunens bedömning att E45:an är säker håller inte Annelie med om.

– Jag tvingas ju se till att Annie får skjuts ändå. Jag tänker inte låta henne gå längs den där vägen.

• Så det här handlar inte om att du tycker att det är långt till skolan?

– Nej. Absolut inte. Skulle det vara en mindre trafikerad väg så skulle jag inte säga något om det. Men här handlar det om tung trafik som hela tiden kör på den här sträckan. Och att kommunen säger att det bara är farligt på vintern kan jag inte fatta. Jag hade en vän som blev ihjälkörd för några år sedan på just den här sträckan av E45.