Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Två minuter

Annons

Fjäderlätta andetag på min arm som du ligger lutad mot. Ögonen rör sig under ögonlocken och du mumlar något ohörbart och vrider på dig.

Jag räknar födelsemärkena på din rygg. Får till åtta stycken. Stryker över ryggen med mitt finger.

Om två minuter ska du vakna. Om två minuter är du inte längre min. Om två minuter kommer du att slå upp ögonen, titta på mig utan att röra en min, inget leende, ingenting. Du kommer att sätta på dig jeansen som ligger slängda bredvid sängen. Du kommer att dra din tröja över huvudet och snabbt se dig i spegeln. Ögonen kommer inte att säga mig något. Ingen ånger, inga känslor. Du kommer att undvika min blick men ändå säga att jag inte får hoppas. Det här var sista gången. Sista gången som alla andra gånger var sista gången. Sista gången med innebörden att det är bara något du säger.

Du säger det för att du inte står ut med min tystnad. Men jag står inte ut med att säga något.

Jag står inte ut med att säga emot, då får jag inte ens ha dig en liten bit, då får jag inte ens ha de där två minuterna innan du vaknar.

Hela mitt liv kretsar runt de här två minuterna. Två minuter som blir fyra, sex, åtta, hundratals minuter som bara ska vara de två sista minuterna.

Snart är det inte länge kvar, snart är de två minuterna över och väntan börjar på nästa två minuter. Hela livet har blivit en väntan på bara några ögonblick i mitt liv. Mitt liv som kretsar runt dig och kontrolleras av dig. En väntan på nästa två minuter då jag får äga små delar av dig, dina andetag, dina ögon som rör sig under dina ögonlock, dina åtta födelsemärken på din rygg.

Nu har de två minuterna gått. Du vrider på dig, öppnar dina ögon som för två minuter sen var mina, och ser på mig. Blinkar, sätter dig upp och drar snabbt undan täcket. Klär på dig kläderna som ligger slängda på mitt golv, bredvid min säng där värmen finns kvar efter dig.

Du säger att det inte betyder något, det vet jag väl. Och jag får inte börja hoppas nu, vi båda vet ju att det inte kommer hända igen.

Jag hör dörren slå igen och kvar ligger jag i sängen. Kvar med värmen efter dig och väntan på nästa två minuter.

Emma Nordenberg