Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Två miljoner röster märks i valet

Annons

Det är snart dags för närmare två miljoner pensionärer att rösta i fråga om vem som ska styra Sverige de kommande fyra åren.

Samtidigt har vi nyligen fått ännu ett chockbesked. Pensionen sänks med 4,3 procent nästa år.

Det är inte så konstigt om politikerna börjar oroa sig för pensionärsrösterna. Det finns skäl att göra det. Pensionärerna är en stor och viktig väljargrupp som har samma rätt som andra samhällsmedborgare att leva ett bra liv.

Sedan 2007 har en genomsnittlig pensionär betalat cirka 25 000 kronor mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Detta på grund av skatteorättvisan som alliansregeringen införde med jobbskatteavdraget.

I år betalar en genomsnittlig pensionär cirka 700 kronor mer i skatt varje månad än en yrkesverksam med samma inkomst. En genomsnittlig pensionär har runt 14 000 kronor i månadspension.

PRO har tillsammans med andra pensionärsorganisationer protesterat mot skatteorättvisan. Så sent som 2003 var alla fem partier som stod bakom pensionssystemet överens om att lön och pension skulle beskattas lika. Men det höll alltså bara fyra år.

De olika partiernas förslag till förändring av beskattningen av pensionärer presenteras nu i medierna som en ansvarslös kamp om röster. Det är en märklig beskrivning. Rättvis skatt är ingen orimlighet, det är orättvisan som är orimlig.

Socialdemokraterna, Västerpartiet och Miljöpartiet är tydliga med att orättvisan ska bort. Från Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har vi fått veta att: en skillnad i inkomstbeskattning för pensionärer och löntagare inte har ett egenvärde . Jag efterlyser tydligare besked om att orättvisan ska avskaffas även från dem som införde den.

Några har försökt sig på konststycket att bevisa att pensionärer inte alls är missgynnade skattemässigt, eftersom det även finns arbetsgivareavgifter, som betalas på lönekostnaderna. Men detta är att blanda äpplen och päron. Om arbetsgivaravgiften sänks så finns ett utrymme att istället höja lönerna, det är sant. Men i så fall höjs även pensionerna lite längre fram eftersom pensionerna följer löneutvecklingen.

Arbetsgivaravgifternas storlek påverkar inte inkomstrelationen mellan pensionärer och löntagare.

En del hävdar att pensionärerna ändå har gynnats av sänkt fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Det finns naturligtvis pensionärer med stora förmögenheter. Men det finns en stor grupp pensionärer som har mycket låga inkomster, och inga eller små förmögenheter.

Den som vill beskatta förmögna borde kunna hitta mer träffsäkra sätt utan att samtidigt beskatta alla pensionärer som saknar förmögenheter. Att pensionärerna som grupp har en medelförmögenhet på över en miljon säger ingenting om hur pensionärer har det. Om en har två miljoner och en har noll så blir ju medelvärdet en miljon.

En låg pensionsinkomst bör helt enkelt beskattas på samma sätt som en låg löntagarinkomst och en hög pensionsinkomst på samma sätt som en hög löntagarinkomst. Varför krångla till det med åldersskalor?

Jobbskatteavdraget sägs ha införts för att skapa incitament för att fler ska arbeta. Men är verkligen tanken att jaga ut en arme av 80+ på arbetsmarknaden. Det borde finnas betydligt bättre sätt att skapa arbete. Till exempel saknas ju arbetskraft inom både sjukvården och äldreomsorgen.

Jöns Bertil Ericson, Ordförande PRO Torvalla

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel