Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två år sedan skottet i Strömsund

Annons

Den 21 februari 2012 berättade den uzbekiske imamen Obid Nazarov för sina närmaste om en föraning han hade: "Jag känner på mig att något kommer att hända".

Dagen därpå sköts han utanför sin lägenhet i Strömsund. Han vårdas fortfarande för sina skador. Gärningsmannen är på fri fot.

Vem som beordrade attentatet är inte känt. Det finns olika teorier, mer eller mindre konspiratoriska. Men de flesta bedömare, inklusive uzbekerna själva, tror att det var ett beställningsjobb från regeringen i Uzbekistan.

Obid Nazarov var en orädd kritiker av diktatorn Islam Karimovs regering. Bönemötena hemma i Tasjkent, där han kritiserade förföljelsen av religiösa och oliktänkande, lockade tusentals besökare. 2006 fick han politisk asyl i Sverige. Från sin lägenhet på Lagmansgatan i Strömsund fortsatte han skriva böcker och artiklar om förtrycket i hemlandet.

Det är ett stort misslyckande att de svenska myndigheterna inte lyckades skydda en flykting som fått asyl här. Säpo har fortfarande inte förklarat varför de inte informerade polisen i Strömsund om att det fanns en hotbild mot Nazarov. Hade de gjort det så skulle närpolisen kanske ha reagerat annorlunda på tipset om en tunt klädd, rysktalande man som var "på semester" i byn. Det hade säkert inte heller tagit en timme innan de förstod att mannen som två veckor senare låg och blödde i en trappuppgång blivit utsatt för ett mordförsök.

På tvåårsdagen av attentatet genomför Nazarovs anhängare en demonstration utanför riksdagshuset.

Demonstranterna kräver bland annat en grundlig utredning av attentatet. De kräver också att svenska myndigheter garanterar säkerheten för politiska flyktingar.

Det är en naturlig frustration de känner. För den som inte är införstådd med begreppet "uppsåt" i svensk juridik förefaller det säkert obegripligt att det uzbekiska par som lät den misstänkte gärningsmannen övernatta i sin lägenhet friades i både tingsrätten och hovrätten. Paret erkände ju faktiskt att de hjälpte till att spåra upp imamen. Men eftersom det inte stod utom rimligt tvivel att de var ovetande om planerna, friades de från misstankar om medhjälp till mordförsök.

Tvärtemot regimens anklagelser mot Nazarov tog han alltid kraftigt avstånd från våld. Han var också tydlig med att han inte strävade efter en islamsk stat som styrdes av religiösa lagar.

Det är svårt att mäta hans betydelse. Men kanske ser vi just nu följderna av att han är borta från den politiska arenan. Våren 2011 fanns han med i bakgrunden vid bildandet av en gemensam oppositionsrörelse bland uzbeker i exil. Rörelsen förespråkade ett fredligt uppror mot regimen i Tasjkent. Alldeles nyligen kom uppgifter om att ledande företrädare för organisationen uppmanat folket att ta till vapen. Det är inte troligt att Obid Nazarov skulle ha stöttat en sådan uppmaning. Men det får vi nog aldrig veta.