Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tutankamon spelar rökruterock

/
  • När de fyra medlemmarna i Tutankamon hösten 2008 skickade iväg en demo till skivbolaget i Stockholm var det utan att nämna vilka musiker som gömmer sig bakom bandnamnet. Från vänster: Niklas Korssell, Daniel Värjö, Peter Morén och Adam Olenius.Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

Folk från Shout Out Louds, Peter Bjorn And John, Concretes och Plan går samman i en grupp. Resultatet: rökruterock.

- Det känns som att man skolkar för att roa sig, säger sångaren Adam Olenius.

Annons

Historien har en ganska lustig början. När de fyra medlemmarna i Tutankamon hösten 2008 skickar iväg en demo till skivbolaget i Stockholm är det utan att nämna vilka musiker som gömmer sig bakom bandnamnet.

Men de underskattar bolagets detektivförmåga, och det tar inte lång tid förrän gitarristen och basisten Daniel Värjö får ett telefonsamtal från en ivrig artistansvarig.

– Vi var rädda att folk skulle ha förutfattade meningar eller tycka att det lät bra bara för att det var vi, för att det skulle kunna sälja skivor. Man vill ju att folk ska gilla musiken i första hand, säger han.

– Från början tänkte vi vara helt hemliga och avslöja oss först på scenen. Men det gick inte, de hörde vilka det var, fortsätter sångaren och gitarristen Peter Morén med ett leende.

Så förvånande är det egentligen inte. Även om Tutankamons debutskiva har ett eget sound är det, för den popinvigde, inte särskilt svårt att känna igen Adam Olenius bräckliga röst från Shout Out Louds. Eller rytmerna från Peter Moréns ordinarie grupp Peter Bjorn And John.

– Det är en blandning av våra respektive band och favoritartister, konstaterar Daniel Värjö.

Idén till projektet föddes i vimlet på festivaler och spelningar, där medlemmarna har stött ihop med varandra under åren. Men vägen från bardisken till studion är lång.

– Startat band på puben har man gjort typ 18 000 gånger. Det här är första gången som det verkligen har blivit något av det, säger Peter Morén.

Med så många namnkunniga musiker i uppställningen är det svårt att inte väcka uppmärksamhet. Tutankamon beskrivs redan som en ny svensk supergrupp.

– Det var det vi ville undvika genom att vara anonyma, men det är lite roligt också. I jazzen är det inte ovanligt att folk går ihop i en kvartett, spelar in en skiva och sen återgår till annat. Men inom pop- och rockvärlden anses det konstigt, säger Peter Morén och tillägger:

– Fast jag tror att det där kommer att luckras upp, om bara några börjar. Det är väldigt hälsosamt att spela med andra, det egna bandet mår också bättre av det.

Adam Olenius nickar instämmande.

– Det är skönt. Det känns som att man skolkar för att roa sig, skrattar han.

Mer läsning

Annons