Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Turismen hotas

Annons

Det var både oväntat och ovälkommet när Mark- och Miljödomstolen beslutade avslå dispensen från artskyddsförordningen när det gäller projektet Örndalen.

En etablering i glesbygd som skulle säkra många arbetstillfällen särskilt för unga människor i en del av landet där turism är nästan det enda som har en naturlig utvecklingspotential.

Länsstyrelsen beviljade dispens och kommunen beslutade gå in som part i i delar av infrastrukturutbyggnaden. Båda bedömde Örndalen som ett angeläget projekt.

Två parter som inom sina ansvarsområden har till uppgift att stödja utvecklingen i länet.

Nu har vi den ordningen i Sverige att även den som inte är sakägare eller på annat sätt är påverkad av den här typen av etablering av principiella skäl kan lägga en våt filt över utvecklingen i ett område, man kan genom att överklaga uppdra till domstolar att avgöra människors livsvillkor.

Lagstiftningen om rovdjurens villkor bygger på stora och övergripande överenskommelser på världs- och europanivå som införlivas i svensk lagstiftning genom beslut i Sveriges Riksdag.

Det ställer stora krav på nationell- regional- och lokal nivå när det gäller kunskap om lokala förhållanden, arternas livsvillkor där dom är etablerade och befolkningens acceptans för att allt ska fungera. Det innebär också stora krav på domstolar när det gäller hantering av dispenser. Det får inte bli så att man fattar beslut enbart av principiella skäl. Det gynnar ingen part på lång sikt, inte heller det man avser att skydda.

Vi som känner området Örndalen och örnarna där sedan många år har en känsla av att avslaget på länsstyrelsens dispens är ett principiellt beslut som inte tar hänsyn till bygdens möjligheter och förutsättningar att utvecklas och behålla sitt befolkningsunderlag.

Det tar för mycket utrymme att utveckla det påståendet här men generellt kan man säga att örnarna är lika bra som vi människor på att anpassa sig till fysiska hinder. Om vi trivs så stannar vi, om inte flyttar vi till ett annat ställe. Det som är farligt är miljögifter. Det kan ingen värja sig mot. Vi har haft örnar i många år i våra bygder, vi tycker bra om dem. Vi tror att dom också gillar oss eftersom dom har stannat här trots att vi redan har en stor turistanläggning och en vindkraftpark i deras område. Deras revir är stort och den tänkta turismutbyggnaden är en liten del i helheten.

Överklagandet och domslutet missgynnar turismutvecklingen i området. Det gynnar heller inte örnarnas livsbetingelser på något avgörande sätt.

Det är det sorgliga i det här, ingen vinnare bara förlorare om vi inte kan komma till ett annat beslut som öppnar möjligheter både för oss och örnarna.

Kanske kan Örndalen bli en plats inte bara för turism utan också för ökad kunskap i relationen mellan örnar och människor om vi kan få ett nationellt örncentrum i anslutning till investeringen.

Styrelsen, Vemhåns By, ekonomisk Förening

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel