Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tshabalala Tshabalala Tshabalala

Det sägs av en del att Sydafrika borde ha satsat på annat än fotbolls-VM.

Annons

Så många är ju fortfarande fattiga trots att Nelson Mandela tog över redan för 16 år sen. Då – 1994 – jämförde jag läget i Sydafrika med Sverige 1932. Det togs illa upp av borgerliga kommentatorer. För det var i tidigt 90-tal de borgerliga började med att försöka skriva om historien. Sveriges väg till välstånd började långt före socialdemokraternas och Per Albin Hanssons maktövertagande, påstår de. Det är en sanning som missar den viktigaste ingrediensen. Utan Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen hade det spirande välståndet aldrig nått de breda folklagren.

Det tog många år innan välståndet spreds till alla. Så sent som på 60-talet kunde den kontroversiella låginkomstutredningen visa att välståndet fortfarande hade sina brister. Det gällde inte minst bostäderna. Det nu så ofta kritiserade miljonprogrammet hade en verklighetsbaserad grund. Alla har rätt att bo bra, var tanken. Sydafrika 16 år efter Mandelas makttillträde har helt andra problem. De har till att börja med rasfrågan – och våldet. Landet ligger långt bort från allfarvägarna, och de har kort tid av demokratisk erfarenhet.

Det finns inga genvägar till välstånd. Det handlar om arbete. Om att folk ska ha jobb. Fotbolls-VM har gett jobb. Det går förstås att ifrågasätta prioriteringen. Resurserna kunde i stället ha satsats på fattigdomsbekämpning. Men jag tror att den fotbollsfest som nu har börjat kommer att bli precis det som inte bara Sydafrika utan hela Afrika behöver.

Att fotbollsälskarna kommer att få sitt fick vi se redan i öppningsmatchen. Siphiwe Tshabalalas öppningsmål är en sevärdhet. Tur vi har teve.