Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trygghetszoner

Annons

Det låter snyggare på engelska (”the world as we know it” har något ödesmättat över sig, och används ofta i ödesmättade sammanhang, i ”voice over”-texter till dystopiska filmer till exempel) - men betydelsen är densamma, och betydelsen är ju det enda som betyder något.

Bob Dylan sjöng om det redan på 1960-talet. ”The times they are a changing”.

I oroliga tider, i en orolig värld, är det tryggt och bra behöver vi trygghetszoner, konstanter, ställen där saker och ting är som de brukar vara, där vi kan koppla av, glömma världen utanför och allt det där.

Det är inget nytt, så har det nog alltid varit.

Bio – och numera vardagsrummet/hemmabion – har fyllt en sådan funktion. Popcorn och cola och Harrison Ford som Indiana Jones har fått oss att glömma vardagsbekymmer.

Efter spelrevolutionen söker vi nu också trygghet i otrygga låtsas-världar.

Vi är ”World of warcraft-generationen”, vi lever upp i farans närhet bara den inte är farlig. Vi kan koncentrera oss hårt i elva varv för att göra en fräck omkörning i Curve di Lesmio på Monzabanan, vi deltar i strider i rymden där vår ”existens” är hotad och vi känner oss trygga, vi har kontroll i de här världarna, vi härskar i dem med våra handkontroller.

Allt det där är på väg att ändras. Rörelsekänsliga kontroller (som vi inte har full kontroll över) är bara en del av tecknen på en ny trend, en ny rörelse, i det speluniversum vi rör oss i.

Det är inte ens säkert att ”spelet” du köper i dag är ett ”spel” – per definition, alltså.

De rörelsekänsliga spelen – dans är hett just nu – är snarare att betrakta som partytillbehör än ”spel” och det gäller flera av de nöjesprodukter (som vi kanske ska säga i stället?) i den genre som lite slarvigt fått titeln ”social gaming”.

Allt det är gott och väl så länge det inte gör intrång i våra trygga universum där vi bemästrar faror och motståndare med suverän (hand-)kontroll – men hur kan vi vara säkra på att det kommer vara så för alltid?

Jag säger bara två saker:

”The world as we know it…” och ”The times they are a changing”…