Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trots Merkels framgång är en storkoalition sannolik

Annons

Det tyska valet blev en väldig framgång för den sittande förbundskanslern Angela Merkel, som vann mer som person än som företrädare för det kristdemokratiska partiet. På annat sätt kan man inte tolka valresultatet.

I ett Tyskland där Socialdemokraterna vunnit snart sagt alla de regionala valen de senaste åren, var man nu chanslösa mot Merkel på riksnivån. Socialdemokraterna gick visserligen framåt, men ligger ändå kvar på en historiskt låg nivå.

Av det kan man dra slutsatsen att politiska lappkast ligger kvar länge i människors sinne, även om man nu gick fram med en betydligt mer traditionell politik än den S-kanslern Gerhard Schröder förde för tio år sedan, och den man tvingades acceptera som koalitionspartner till Merkel i den stora koalitionen 2005–2009.

En liknande slutsats kan dras av liberala Fridemokraternas uttåg ur förbundsdagen efter 64 år. Vändningen från ett socialliberalt parti som regerat både med kristdemokrater och socialdemokrater till ett nyliberalt parti såg först ut som en väldig framgång efter förra valets rekordsiffra. Nu kom bakslaget.

Det gör valutslaget oklart. Faktum är att de röd-röd-gröna har majoritet i förbundsdagen. Det beror på att vare sig FDP eller de eurokritiska AfD tog sin över femprocentsspärren. Därmed fick Vänstern, Socialdemokraterna och de Gröna någon procent mer än Unionen mellan Merkels CDU och bayerska CSU.

Men nu finns det förstås inget röd-röd-grönt alternativ. Det beror inte bara på att Vänstern har sina rötter i det gamla östtyska kommunistpartiet. Den andra delen kommer från de socialdemokratiska utbrytare som följde med Oskar Lafontaine, tidigare S-märkt finansminister, i protest mot Gerhard Schröder.

Till det ska läggas att politiken skiljer sig åt både vad gäller synen på EU och på den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna har uteslutit allt samarbete med Vänstern under hela mandatperioden.

Fast nu är det förstås så att också Tyskland måste styras. Traditionen säger att det ska göras av en majoritetsregering. Därtill måste man kunna få igenom sina förslag i överhuset, förbundsrådet, som efter många vänstersegrar i de regionala valen nu har vänstermajoritet.

Detta talar för att Tyskland kommer att styras av en stor koalition mellan Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. Men det blir inte lätt att få till den koalitionen. Socialdemokraterna straffades hårt av väljarna förra gången det begav sig. Utan tydliga eftergifter från Merkel blir svårt. Ett sargat grönt parti får det inte heller lätt om de gör upp med Merkel.

Finns det då några andra politiska tendenser av intresse? Det ska vara folkomröstningen i Hamburg då. Det är ett socialdemokratiskt fäste som röstade för att återta el- gas- och fjärrvärmeförsörjningen i offentlig regi. Det är tydligen en trend som går över hela Tyskland.

Vem kan klandra de tyskar som ser det som märkligt att svenska staten genom Vattenfall ska ta vinsterna för denna produktion. Vattenfall hotar med processer, så Sveriges rykte, redan svärtat av Vattenfall, lär försämras ytterligare.