Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trio Quinta bjöd på passionerad och njutbar lunchföreställning

Tillsammans med Juanjo Passo bjöd Trio Quinta i dag på en intressant och mycket njutbar lunchföreställning i Storsjöteaterns foajé.

Annons

Juanjo Passo kommer ursprungligen från Buenos Aires, men bor nu i Malmö. Han är internationellt verksam som tangomusiker och spelar det klassiska tangodragspelet bandoneon. Juanjo Passo är ledare för tangoorkestern Orquesta Tipica Tangarte.

Trio Quinta som vanligtvis består av de tre, i Jämtland, välkända musikerna Annelie Rydh, violin, Katarina Åhlén, cello och Maria Sjöstedt-Björs, piano har under den här turnén fått en ny medlem. Det är Hedda Heiskanen som ersätter ordinarie pianist. Hon är född i Österbotten, men har examen från musikhögskolan i Malmö. Även Hedda är medlem av Orquesta Tipica Tangarte.

Med Juanjo Passo som ciceron tog ensemblen med publiken på en spännande resa i tangons historia. Konserten inleddes med tre kompositioner från tangons tidiga period, bland annat "Felicia" av Enrique Saborido.

Tangons födelseplats är Rio de la Plata och den första tangon komponerades under 1880-talet.

– Från början spelades fiol, klarinett, gitarr och dragspel. Rytmen var snabb och texterna ofta obscena, berättar Juanjo Passo. Det var en "hemlig" musik som spelades bakom stängda dörrar.

Under 1900-talet kom ett nytt instrument till Argentina, bandoneon, som helt kom att förändra tangomusiken. Det är ett slags dragspel som konstruerades av tyska instrumentmakare. Under 1940-talet började orkestrarna spela på bandoneon, efterfrågan var stor och instrumenten skickades från Tyskland.

Det nya instrumentet gjorde att tangon blev sorgsen och melankolisk och ett prov på hur musiken kunde te sig är den mycket vackra, men sorgsna "Oblivion" av Astor Piazzolla.

– Nästa tango är ingen tango, fortsatte Juanjo Passo. Det är en milonga, "tangons storasyster".

Milonga är en av tangons föregångare och musikerna serverade även ett exempel på denna stilart, som rytmiskt är en tango. Avslutningsvis, före extranumret, spelades ett potpurri som en hyllning till Astor Piazzolla.