Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trio Quinta åker ut i länet

/
  • Kjell Peder Johanson och Trio Quinta – Maria Sjöstedt Björs, piano, Katarina Åhlén, cello, och  Annelie Öberg-Rydh, violin – repeterar inför kvällens premiär för föreställningen ”Trio Quinta åker Karlavagn”. Foto: Robert henriksson

Om de har lika kul när de uppträder som när de repeterar kommer det garanterat att bli kul för publiken också. I dag inleder Trio Quinta och Kjell Peder Johanson sin turné i länet.

Annons

Vi tittar in i Estrad Norrs repetitionslokaler för att kolla läget inför premiären. Och hittar fyra personer som har funnit varandra både mänskligt och musikaliskt.

De jobbar precis med en eldig ”Tango i Nizza” där Kjell Peder Johanson tar ut svängarna på bästa Taubemanér. Sedan får vi också höra argentinsk tango – Astor Piazzollas ljuvliga ”Balada para un loco” – och finsk tango. Den sistnämnda på originalspråket.

– De säger att jag måste fast jag inte kan, säger Kjell Peder och syftar på de tre bestämda kvinnorna i Trio Quinta.

– Du kan visst, säger Annelie Öberg-Rydh och så är det inte läge för mer diskussion om den saken.

Violinisten Annelie kommer för övrigt även hon att ge sig ut på hal is i den här föreställningen och göra något hon aldrig gjort förut:

– Jag ska spela 16 takter solo i en rocklåt. Hur nu det ska gå.

– Det kommer att gå jättebra, säger Kjell Peder.

Och det gör det ju. När de drar igång gamla Elvislåten ”When the blue moon turns to gold again” sitter fiolsolot precis som det ska.

Från Piazolla till Elvis till svenska visor – programmet spänner över många genrer men all musik har ett gemensamt: Den innehåller mycket känslor.

– Det är mycket sentiment. Och så några sprutroliga saker, säger Kjell Peder Johansson – bosatt i Luleå och mest känd som radiopratare i Karlavagnen och som teaterregissör.

Men som sångare är du ganska okänd?

– Hm, jag vill inte kalla mig för sångare. Jag är med och sjunger, säger han blygsamt. Fast sen kryper det fram att han har ett förflutet som pop- och vissångare på 60-talet och att han sjöng i rockband på 70- och 80-talen.

– Jag gör så gott jag kan. Det blir kanske inte perfekt men säkert kul. Bättre småsurt än tråkigt.

Det där med småsurt har jag kanhända inte gehör nog att bedöma. Att det inte blir tråkigt är jag alldeles säker på.

Mer läsning

Annons