Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre spännande händelser i år – med sorgkant

Annons

Jaha. Så var det ett nytt år igen. 2014. Men det är ju inget vanligt år. För detta år innehåller tre inslag som jag vet kommer att berika mitt liv. Och troligtvis få mig att må ganska dåligt understundom. Vi börjar med ett OS, tar oss genom en sommar med VM i fotboll och i början av hösten stundar riksdagsvalet. Hur man än vrider och vänder på det så finns det goda möjligheter till spänning detta år.

Men dessa tre händelser har redan en sorgkant kring sig. OS genomförs i ett land där alla människor inte värderas lika och därför inte har samma rättigheter. Det kommer att märkas och troligtvis ta bort en stor del av glädjen som ett OS annars för med sig.

Fotbolls-VM saknar svenskt deltagande vilket gör att det inte kommer att bli lika lätt att svepas med av en eufori som annars bara ett svenskt fotbollslandslag i VM kan ge. Hade inte Christian Ronaldo funnits så kanske vi hade fått kröna 20-årsjubileet av bronset i USA med en ny stark insats av Sverige. Men så blev det inte.

Och sen har vi ett riksdagsval där vi som nation återigen ställs inför många viktiga frågor, där jag personligen anser att den viktigaste frågan är – ska vi vara ett öppet land där vi inte är rädda för det okända eller ska vi rädda stänga igen landet? Jag vill inte demonisera någon enskild person för hur den röstar, men ingen kan undgå att se att tankar och åsikter om vilka som ska få bo i Sverige framförs allt mer, kraftfullare och med hårdare ord.

Dessa åsikter skrämmer mig. Men det som skrämmer mig ännu mer är resultatet i World Values Surveys senaste demokratiundersökning som genomfördes i Sverige 2011. I den framkom att 23 procent av 18–29-åringarna anser att det inte så spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. Och 26 procent av samma åldersgrupp tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val. Man kan sätta kaffet i halsen för mindre.

Så detta super-år med tre roliga och viktiga arrangemang är tyngt av mörker och tveksamheter. Tråkigt. För det ska ju egentligen alltid vara glädje förknippat med att världen samlas för att mäta sig i idrotter eller att medborgare samlas i vallokalerna för att få möjlighet att forma landet och världen vi bor i.

Så om jag får drömma lite så hoppas jag att det blir ett rekordstort valdeltagande i höst där resultatet tydligt pekar på att vi i Sverige vill att landet ska vara ett välkomnande land för alla som kämpat sig från svåra förhållanden.

Jag hoppas att världens samlade tryck på Ryssland faktiskt förbättrar situationen för ryska homosexuella. Och givetvis hoppas jag på ett svenskt medaljregn. Det vore ju trevligt med några alpin- och skidskyttemedaljer, guld i curling och hockey och inte minst en ny svensk bragd i femmilen.

Fotbolls-VM däremot är det nog inte så mycket att hoppas på. Där får vi väl bara önska oss bra sambafotboll och att den svenska sommaren inte blir för regnig så att man kan gå ut och göra nåt annat om saknaden av vårt landslags deltagande blir för stark.

Annons