Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre poäng & arbetsro

Annons

Vi var många som var glada när vi lämnade Jämtkraft Arena strax före klockan 18 i lördags. Men det var förmodligen bara en västanfläkt i jämförelse med den eufori som släpptes lös i samma stund i det inre av huvudläktaren där ÖFK har sina omklädningsrum.

Äntligen ett resultat efter månader av slit och månader av tvivel.

Äntligen en seger, dessutom tre snygga mål!

Tacka fanken att det var många känslor som kom i svallning.

ÖFK–Syrianska Kerburan 3–0 betyder inte att ÖFK helt plötsligt är ett våldsamt bra fotbollslag. Men för alla inblandade är årets första trepoängare ett kvitto på att det man kämpat med sedan försäsongen drog igång för ett halvår sedan inte är alldeles åt helvete fel. Och så får man åtminstone en veckas arbetsro...

Kalle Björklund har länge pratat om att det kommer att ta en bit in i säsongen innan ÖFK hittar sin rätta nivå och det är möjligt att han får rätt i sin profetia. Lördagens insats var absolut ett steg i rätt riktning (naturligtvis, fyra förluster och bara två insparkade bollar på fem matcher är inte mycket att skryta med) där framförallt starten var mycket positiv; under första kvarten uträttade ÖFK mer än man gjort så långt i hela serien!

Flera gånger kom man runt på kanterna, Ghasan Talozi till höger och James Burgin till vänster. Inspelen var exakta, avsluten vassa.

Och dessutom fick man utdelning på den tredje möjligheten då Chad Bond pricksköt 1–0 efter en snygg upprullning på högerkanten där många hemmaspelare var inblandade. Då hade matchklockan inte hunnit fram till tio minuter!

Men vi skulle få ytterligare två fina hemmastrutar den här eftermiddagen.

Jag har flera gånger skrivet om James Burgins fina vänsterfot. Några minuter in på den andra ronden fick 1 672 på läktaren se vad jag har menat; Burgin skapade sig exakt den tid och det utrymme han behövde och från strafflinjen skickade han en våldsam slägga upp i motståndarmålets ribba. Där kom Bobo Sollander och nickade returen i nät.

Burgins skott (och en hel del annat smått och gott ute på vänsterkanten) samt Bobos enorma viljeinsats är det jag framförallt tar med mig från den här eftermiddagen. Ja, förutom segern, förstås.

Men 3–0-målet var inte kattskit det heller. Petter Skogens långa inkast (se där, nu blev det ett farligt anfallsvapen även för ÖFK) landade efter ett par nickskarvar hos Chad Bond som korvade ihop kroppen och saxsparkade bollen upp i nättaket bakom en chanslös Aly Keita i Kerburans mål. Ett riktigt cirkusnummer som värmde de i vår så hårt prövade hemmafansen.

Bond visade nu, precis som vid inhoppet senast mot Karlslund, att det är han som ska vara ÖFK:s boxspelare. Den här gången fick han dessutom utdelning på sina chanser.

Jag vill också skicka en blomma till 17-årige Pontus Englund som nu gjorde sin riktiga debut i de här sammanhangen. Moget spel rakt igenom, Pontus hittade löpvägar som annars bara brukar ses av pojkar med många års rutin. Den här grabben kommer ÖFK att få stor glädje av i framtiden.

Om en vecka får ÖFK säkert jobba betydligt hårdare för poängen, Degerfors på klassiska Stora Valla. Till dess måste ÖFK få ordning på uppspelen från backlinjen. De var inte bra den här eftermiddagen, inte från några fötter alls om man ska vara riktigt ärlig. Dessutom måste Kristian Ek få tillbaka den energi han skämt bort oss med, han såg lite sliten ut i lördags (det är tufft med dubbla uppgifter), Martin Johanssons skada får inte vara allvarlig och Ghasan Talozi måste inse att en match räcker längre än 15 minuter.

Men mot Syrianska Kerburan räckte det och blev över i alla fall!

Mer läsning

Annons