Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Traumatiska tider för socialdemokratin

Hur ska politiken utformas, vad var bra, vad var dåligt? Vem ska gå, vem ska sitta kvar?

Annons

 Det kommande året lär bli traumatiskt för partiet som var inställda på att ta över nycklarna till Rosenbad.

I det här allvarsamma läget handlar det inte om person eller politik utan om båda delarna. Att tro att man kan frikoppla diskussionen om politikens innehåll från personfrågan är ungefär som att försöka skilja skådespelaren från sitt manus – båda måste fungera för att föreställningen ska bli bra. Det räcker med att titta på det katastrofala valresultatet för att inse att Socialdemokraterna behöver uppdatera såväl manus som ensemble.

Alla är dock inte förtjusta i den tanken, det finns en oro inom partiet var den här persondiskussionen ska landa. LO:s Wanja Lundby-Wedin tillhör dem som är kritiska efter beskedet att partiledningens förtroende ska prövas vid nästa års extrakongress. ”Jag tycker nog att det är litet olyckligt att gå ut nu och ställa det kravet”, säger hon. Partisekreterare Ibrahim Baylan betecknar de anonyma utspelen mot partiledningen som ett ”tråkigt, ansvarslöst och avancerat spel”.

Duon Lundby- W edin – Baylan förkroppsligar arbetarrörelsens nederlag; LO spelade en undanskymd roll i valrörelsen, det talades nästan ingenting om fackligpolitisk samverkan. Själv höll LO-basen en så låg profil att man inte hade hittat henne ens med ett förstoringsglas. Antagligen var det ett medvetet drag av pr-kansliet efter kritiken mot Lundby-Wedin i samband med AMF-skandalen. Socialdemokraterna saknade en tydlig linje i valrörelsen, berättelsen höll inte ihop och för det bär Ibrahim Baylan ett ansvar.

På andra sidan finns socialdemokrater som applåderar den omprövning som nu väntar. Senast Håkan Juholt syntes i medierna var när han avsade sig sin kandidatur till Europaparlamentet för att i stället hoppa in som tillförordnad partisekreterare. På den posten blev han dock inte långvarig; efter bara några månader valde Mona Sahlin att utse Ibrahim Baylan till ordinarie partisekreterare och Juholt – som ställt upp när partiet kallat – var tillbaka på den innötta riksdagsbänken. Nu säger Håkan Juholt att han ”är glad över att detta kloka beslut kom så snabbt från Mona Sahlin”.

Man kan ju fundera vilka andra tankar som rör sig i Juholts huvud. Ler han i mjugg?

Det rör på sig i S-leden, ledande företrädare positionerar sig inför en aldrig så oviss framtid. Mona Sahlin har öppnat för en maktkamp som även innefattar partiledarposten. Vem kan då efterträda henne? Bristen på ett bra svar kan vara Sahlins bästa livförsäkring. Sahlin sitter kvar för att ingen har kraften att utmana henne. En mindre upplyftande tanke inför 2014.