Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tragiskt flöde av resurser (port på vanliga)

Annons

Sverige anses vara det land i Europa som urbaniseras snabbast av alla. Dragningskraften till storstäder och universitetsorter är stark. Det har egentligen varit så i 60 år med undantag för några år på 70-talet.

Att förklara varför är ganska komplicerat, orsakerna har också varierat över tid. Det har funnits goda skäl tidvis. I andra tider och sammanhang har det berott på rena dumheter och svagt ledarskap både inom politiken och näringslivet där myter och föreställningar har haft starkare inverkan på händelseutvecklingen än de reella behoven.

Det är i en sådan tid vi lever nu när mycket av det som händer har helt andra utgångspunkter än ett rationellt samhälle där man söker största möjliga nytta i ett helhetsperspektiv där hela landet är involverat i en utvecklingsprocess som leder oss till ett modernare och bättre samhälle för alla.

Vi befinner oss i en tid där storstäderna lider av växtvärk och landsbygden av stagnation.

Det skulle i ett sådant läge finnas plats för ett annat sätt att tänka samhällsplanering i ett större och vidare perspektiv. Varför finns inte sådana tankar varken i stort eller smått?

Är det nyliberalismens dominans de senaste årtiondena som svept bort helhetssynen ? Det individuella tankesättet som innebär att alla är sig själv närmast. Det borde därför vara en drivkraft under supervalåret att påbörja avståndstagandet från den samhällssyn som vidgar klyftorna i samhället. Det finns flera tecken på att vi är på väg mot ett mer solidarisk samhälle.

Folk ser att det inte står rätt till i många avseenden. Den obalans som uppstår i folkomflyttningens spår där ex. Stockholm kan leva i sus och dus, fatta beslut om en investering på flera miljarder kronor flera gånger per år medan en annan del av Sverige lever under knapphetens stjärna och inte kan få fram ens en miljon för ett angeläget ändamål.

Flödet av både mänskliga och ekonomiska resurser har en tragisk påverkan på utvecklingen i olika landsdelar. Många kallar det en naturlig utveckling. Vi borde tänka till och vara smartare än många andra länder som också drabbats av urbaniseringshysterin. Det som händer nu är inte bra för Sverige på lång sikt.

Det är en lång och svår uppförsbacke men det borde gå.

Staten har försökt från tid till annan lägga ut sin verksamhet till olika delar av landet men haft för svag styrning för att åstadkomma utvecklingsarbete. Generaldirektörerna har inte ens förstått syftet med utlokaliseringarna och stannat i Stockholm. Det kanske blir ändring på det nu när det har blivit uppmärksammat i medierna.

Till alla som arbetar för att Hela Sverige ska leva vill jag säga att det inte hjälper att skrapa lite på ytan. Det handlar om att ändra attityder och strukturer för att skapa ny kraft i det Svenska samhällsbygget.

Rune Berglund