Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: Vem tar ansvar när Arbetsförmedlingen rivs?

Artikel 1 av 2
Nedskärningar på Arbetsförmedlingen
Visa alla artiklar

Annons

Arbetsförmedlingen håller på att raseras. Eller ”stöpas om”, som det heter. En revolution är det hursomhelst. En av de största myndighetsreformerna i modern tid. 132 av 242 kontor ska läggas ner. 9 av 12 kontor i länet försvinner. Själva förmedlandet av jobb ska privatiseras.

Vem som leder det hela är lite oklart. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) blir snart EU-kommissionär och alla som har haft en chef som är på väg bort vet hur det är. Det blir inte mycket till ledarskap.

Generaldirektören Mikael Sjöberg har fått sparken men stannar ett halvår för att genomföra rivningen, förlåt, ”omstöpningen” av myndigheten.

Sjöberg kör över både facket och politikerna genom att lägga ner de minsta förmedlingskontoren. Men hans panikvarsel av 4 500 anställda har regeringen i efterhand sanktionerat genom att inte återställa de miljarder som försvann i ”servettbudgeten”. Den som M och KD drev igenom i vintras.

Han verkar drivas av en blind tro på att privata jobbförmedlare är bättre än offentliganställda, trots att det inte finns stöd för det i forskningen.

Centerpartiet har drivit fram privatiseringen, men de är påfallande tystlåtna. Kanske inser de att den gamla arbetsförmedlingen kommer att vara borta lagom till en hotande lågkonjunktur, innan en ny organisation är på plats. Inget att stolt visa upp för väljarna precis.

Arkitekten bakom reformen sägs vara Centerns chefsekonom Martin Ådahl. Han verkar drivas av en blind tro på att privata jobbförmedlare är bättre än offentliganställda, trots att det inte finns stöd för det i forskningen.

De nya jobbförmedlarna ska få betalt efter prestation, lovar han. Fiaskot med de förra coacherna och lotsarna som lockade kunder med gymkort och mobiltelefoner ska inte upprepas.

Men frågan är vem som ska hjälpa arbetslösa på små orter som nu mister sina arbetsförmedlingskontor. En försiktig gissning är att den som vill tjäna pengar på jobbförmedling undviker platser med liten arbetsmarknad och många lågutbildade arbetslösa. Det vill säga glesbygden.

Till och med Martin Ådahl är oroad för att de privata jobbförmedlarna inte ska vara ”tillräckligt aktiva i hela landet” och har därför försett det nya ersättningssystemet med ett särskilt glesbygdstillägg.

Men, tillägger han, ”Om det ändå inte fungerar är det bra att ha ytterligare ett lager. Och det lagret skulle kunna vara att kommunerna själva går in”.

Var det inte det vi någonstans anade? Att det återigen skulle bli kommunerna som står där med Svarte Petter när staten smiter från sitt ansvar.

Missnöjet med Arbetsförmedlingen beror inte bara på ineffektivitet och stelbent byråkrati, utan minst lika mycket på orimliga förväntningar. Tre av fyra arbetssökande tillhör någon av de mest utsatta grupperna: lågutbildade, funktionsnedsatta, utomeuropeiskt födda och äldre. Det hjälper inte att arbetsgivarna skriker efter arbetskraft. Det är inte de grupperna de skriker efter.

När profitörerna har plockat russinen ur kakan står kommunerna kvar med ansvaret för dem som inte fick plats. De som inte var lönsamma.

En frustrerad verksamhetschef på Arbetsförmedlingen i Filipstad satte fingret på vad det hela handlar om i SVT:s Uppdrag Granskning nyligen:

”Det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter”, sade hon.

Drastiskt och möjligen utpekande. Men sant. Arbetsförmedlingen kan inte lyfta utbildningsnivån och fixa den sneda arbetsmarknaden, lika lite som polisen kan stoppa ungdomar från att börja begå brott och socialtjänsten kan ta bort alla klasskillnader. Det är politikens ansvar.

Ännu en gång försöker glada nyliberaler lösa stora och viktiga samhällsproblem med privatiseringar. När profitörerna har plockat russinen ur kakan står kommunerna kvar med ansvaret för dem som inte fick plats. De som inte var lönsamma.

Jodå, vi har sett det förr.