Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: Så dumpar rika Stockholmskommuner utsatta människor på landsbygden

På Solna kommun firade de med tårta för en tid sedan. Anledningen var att färre hushåll än någonsin lever på ekonomiskt bistånd från kommunen.

Det som inte nämndes under tårtkalaset var att minskningen delvis kan bero på att man aktivt hänvisar arbetslösa och bostadslösa till andra kommuner. Bland annat till Kramfors. Dit har Solna skickat 14 flyktingar på sistone som alla helt eller delvis varit beroende av försörjningsstöd.

Det är inget nytt att kommuner med bostadsbrist försöker bli av med socialbidragstagare, men det nya är att det verkar ha satts i system.

Kramfors socialförvaltning har upptäckt att kommunen fått 57 nya invånare från Stockholms län på senare tid. De flesta är flyktingar som Stockholmskommunerna inte längre får statsbidrag för.

Fenomenet kallas social export, eller social dumpning. Det är inget nytt att kommuner med bostadsbrist försöker bli av med socialbidragstagare, men det nya är att det verkar ha blivit satt i system.

Kramfors, Hultsfred, Tierp, Lindesberg, Hagfors, Filipstad, Ramsele och Sollefteå har alla tagit emot utsatta personer som pressats eller lurats att flytta till en ort där deras framtidsutsikter ser ganska mörka ut.

I vissa Stockholmskommuner sitter "bostadscoacher" och raggar privata hyresvärdar på Blocket, ordnar hyreskontrakt och erbjuder betald flytt, hjälp med husgeråd och ett litet startkapital till första hyran och uppehället. Ett komplett paket för flytt av sociala kostnader.

I Filipstad har man upptäckt ett fastighetsbolag som systematiskt köper upp fastigheter i kommunen och sedan erbjuder hyreskontrakt till kommuner som Lidingö, som förmedlar lägenheterna till sina socialbidragstagare.

Under tiden dumpas bostadslösa och ekonomiskt utsatta i kommuner med liten arbetsmarknad och höga sociala kostnader.

I samma veva som Solna firade med tårta fick Filipstad (som har 80 procents arbetslöshet bland sina 2 000 utomeuropeiska invandrare) beskedet att de subventionerade extratjänsterna för nyanlända tagits bort i M/KD-budgeten. De har senare återställts – men bara till en tredjedel.

Enligt bosättningslagen är kommuner skyldiga att ta emot nyanlända som anvisas. Men lagen säger inget om hur långt ansvaret sträcker sig när det statliga etableringsbidraget tar slut efter två år. Trenden med social dumpning startade när Lidingö kommun sade upp alla bostadskontrakt för nyanlända 2017. Beslutet överklagades, men två rättsinstanser slog fast att Lidingö inte hade brutit mot lagen. Nu ligger ärendet hos Högsta förvaltningsdomstolen.

Under tiden dumpas bostadslösa och ekonomiskt utsatta i kommuner med liten arbetsmarknad och höga sociala kostnader.

Visst går det, om man kisar med blicken, att se förfarandet som ett sätt att hjälpa folk till ett eget boende. Och visst skulle det bli protester om nyanlända automatiskt fick förtur i bostadskön i kommuner med bostadsbrist. Problemet är inte enkelt.

Men det finns fler sidor av saken. Ekerö, Täby, Danderyd och andra välmående kommuner (händelsevis M-styrda) har medvetet valt att inte bygga hyresrätter under många år. Det är ett också ett sätt att hålla problemen borta.

Det är återigen fattiga kommuner som får ta stöten när rika tillväxtkommuner värnar sin sociala skyddszon samtidigt som de klagar över skatteutjämningssystemet.

Och staten lyser med sin frånvaro.

Nu är problemet uppe på regeringens bord. Efter nyår har civilminister Lena Micko (S) kallat Kramfors och andra kommuner med erfarenhet av social dumpning till ett möte. Det är i alla fall en början.