Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tord Andersson: Räcker det med att brandlukten sticker i näsan för att klimatet ska bli en viktig valfråga?

Artikel 12 av 167
Skogsbränderna i Jämtland och Härjedalen sommaren 2018
Visa alla artiklar

Annons

Det brinner på fler och fler håll i landet. I Jämtland och Härjedalen, Dalarna och Gävleborg sliter räddningspersonal och frivilliga med att kontrollera elden som sprider sig med vinden.

Det krävs ett stort mått av världsfrånvänd optimism för att bara njuta av en sommarvärme som orsakar bränder och torka och tvingar bönder till nödslakt. De flesta delar nog en känsla av att någonting är fel.

Att just den här varma våren och sommaren beror på klimatförändringarna går inte att slå fast utan långa mätserier. Men få tvivlar längre. De tio varmaste uppmätta åren på jorden har inträffat efter 1998. Årets väder stämmer exakt med de klimatmodeller som förutspår extremare väder. Fler värmeböljor, fler stormar, mer nederbörd.

Bränderna har dominerat nyhetsflödet de senaste dagarna. Men kommer det att sätta spår i valet?

Det är bara Miljöpartiet som har klimatet som huvudfråga i valrörelsen. De andra har dragit slutsatsen att frågan inte engagerar väljarna tillräckligt för att vinna röster på och därför placerat den ganska långt ner på agendan.

Det akuta brandläget kan ändra på det. När det börjar sticka i näsan av brandlukt även inne i städerna går det inte längre att undvika ämnet. Sannolikt kommer vi att se hur klimatfrågan jobbar in sig själv i valrörelsen.

Frågan är vilken nivå debatten kommer att röra sig på. Just nu får vi svart på vitt hur dåligt rustat samhället är för händelser av det här slaget. Det råder akut brist på både räddningspersonal och utrustning. Det är viktigt att dra slutsatser av det, men debatten får inte stanna vid en tävling om vem som föreslår högsta höjningen av anslagen till räddningstjänsten. Någon gång måste politikerna också våga ta i den obekväma sanningen om vårt ohållbara samhällssystem.

På ytan kan enigheten verka stor. SD är ensamma om att dra åt klimatförnekarhållet genom att anklaga SMHI för att bedriva propaganda, bland annat.

Alla partier utom SD är eniga om att Sverige ska ner på noll i nettoutsläpp av växthusgaser 2045.

Men när ska vi börja prata om vad som krävs för att nå dit?

Ironiskt nog är det en tidigare högborgerlig politiker som kommer med den kanske mest radikala systemkritiken i Sverige just nu. Anders Wijkman, före detta M- och KD-politiker med ett gediget cv från Röda korset, FN, EU och nu senast den inflytelserika tankesmedjan Romklubben.

Wijkmans nya bok ”Come on! – Capitalism, Short-termism, Population and Destruction of the Planet” handlar om sambandet mellan klimatkrisen och de ekonomiska klyftorna. Klyftor som han i hög grad skyller på den politiska höger han själv tillhört. 

Så här resonerar han numera:

"Jag har ju en borgerlig bakgrund, men man lär sig under resan. De här senaste 20-30 åren har varit speciella där man inom vår starkt nyliberala ordning har sagt att marknaden klarar alla problem. Det är en fullständig felsyn. En marknad som inte styrs av social eller miljömässig hänsyn kommer att gå åt helt fel håll. Vi ser det också i Sverige, där det i dag saknas pengar till vård, skola, polis och så vidare, samtidigt som vi konsumerar mer prylar än någonsin. Och ingen vågar höja skatten.”

Wijkman anser att vi behöver ett nytt ekonomisk system där vi beskattar kapital och utnyttjande av naturresurser istället för arbete. Den ohämmade kapitalismen måste styras upp av politik.

En sådan debatt lyser fortfarande med sin frånvaro i svensk politik. Men varje gång brandröken drar in över våra städer blir den svårare att undvika.

Annons