Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: Plötsligt hände det – investerarna fick syn på Norrland

Annons

Norrland har plötsligt blivit intressant att investera i. Northvolt bygger batterifabrik i Skellefteå för 16 miljarder. SCA investerar 7,5 miljarder i en fabrik för tillverkning av hållbara förpackningar i Obbola. Facebook satsar 9 miljarder på serverhallar i Luleå.

Men särklass mest investeras det i vindkraft. Steg för steg och nästan lite i skymundan har det investerats för mer än 100 miljarder i norrländska vindkraftparker.

Med undantag av Facebook är den gemensamma nämnaren för den norrländska investeringsvågen förnybar energi. Klimatförändringarna tvingar fram nya energilösningar och skapar efterfrågan på nya produkter.

Det som oftast har varit till nackdel för företagsetableringar, det karga klimatet och den glesa bebyggelsen, är en tillgång för den som ska framställa energi och lagra stora mängder data.

Björn Öberg, advokat som specialiserat sig på energi- och infrastrukturprojekt, ser vindkraften som ett bevis på att kapital finns om förutsättningarna är de rätta, vilket de just nu är inom sektorn för förnybar energi..

”Hela världens pensionskapital finns just nu tillgängligt för investeringar i Norrland”, skriver Öberg i en insändare i Västerbottens-Kuriren.

Fonderna som förvaltar pensionskapitalet är på jakt efter ”gröna” projekt att gå in i. Det handlar om miljardsatsningar, vissa fonder har 500 miljoner som nedre gräns.

Mycket av vindkraften finansieras med en ny modell som kallas project finance, där bankerna accepterar en viss risk byggd på framtida kassaflöden.

Modellen går att använda till mycket mer än vindkraft, menar Öberg, och tipsar kommunernas näringslivsutvecklare att börja rikta blickarna åt det hållet. Kanske kan public finance vara en finansieringsmodell för Inlandsbanan. Om Sverige ska nå målet att bli fossilfritt 2045 måste en stor del av industrins godstransporter flyttas från vägar till järnvägar. Det är ett av skälen till att det gamla gistna norrländska järnvägsnätet blivit intressant igen.

Att det australiska riskkapitalbolaget Macquarie ville göra en miljardinvestering för att rusta upp Inlandsbanan för ett par år sedan är ett tecken på det.

Macquarie ångrade sig förvisso efter att ha studerat intäktssidan lite närmare. Att inlandskommunerna började bråka sinsemellan mitt i processen hjälpte väl inte heller, men det hade säkert mindre betydelse. Macquaries planer, om än kortvariga, säger ändå något om det nyväckta intresset för Norrland.

Inlandsbanans samhällsekonomiska nytta utreds just nu av Trafikverket. En rapport kommer inom kort. Flaskhalsarna i järnvägsnätet borde räcka för att motivera en upprustning av banan. Det saknas spår dit trafiken kan ledas under tiden det görs spårarbeten på andra banor. Inlandsbanan passar perfekt för omledning och långa godstransporter.

Inlandsbanan AB är också i färd med att börja testa vätgaståg på banan, ett billigare och miljövänligare alternativ till diesel som skulle göra banan attraktivare för godstrafik.

Om allt detta kombineras med ett samlat intresse från inlandsbanekommunerna så kanske det går att börja hoppas på ett lyft för Inlandsbanan.