Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: ÖFK:s indragna elitlicens luktar "statuera exempel"

 
Krisen i ÖFK
Visa alla artiklar

Annons

Trycket från övriga fotbollssverige blev för stort. Fotbollförbundet var tvungna att straffa ÖFK för att inte förlora ansiktet.

Det må vara en orättvis slutsats från en partisk supporter, men nog luktar det ”statuera exempel” om beslutet att neka ÖFK elitlicens nästa år.

Jag påstår inte att ÖFK har bra ekonomi. Men Svenska fotbollförbundets licensnämnd har bara en enda gång tidigare under sin 17-åriga existens nekat en förening elitlicens. Nu tyckte man uppenbarligen att det är dags igen. Möjligen har det att göra med att förbundet fått hård kritik för att inte ha straffat ÖFK för Kindbergaffären.

Nu vet vi inte detaljerna bakom tisdagens beslut. Nämnden ser kanske en risk att ÖFK dras ner av Ghoddos-affären. Men ska man vara noga är det faktiskt Saman Ghoddos som krävs på 43 miljoner, inte ÖFK.

Bara man har svarta siffror under ett par kritiska datum på året och intygar att prognosen ser finfin ut för nästa säsong är licensen säkrad.

Elitlicensen infördes en gång i tiden för att skydda fotbollens rykte. Elitklubbarna skulle ha stabila ekonomier så att inte seriespelet förstördes av konkursande klubbar. Det var tanken.

Hur har det gått? Har man fått ordning på klubbarnas finanser? Svar nej. Varje år hamnar föreningar i djup kris.

Med åren har klubbarna vant sig vid att det är praktiskt taget omöjligt att bli av med elitlicensen. Bara man har svarta siffror under ett par kritiska datum på året och intygar att prognosen ser finfin ut för nästa säsong är licensen säkrad.

Ett av de tydligaste exemplen är från 2015. Superettanklubben Ängelholm hade haft tomt i kassan och fått kämpa för att betala spelarnas löner under hösten. Med konkurshotet hängande över sig och en akut insamlingskampanj bland allmänheten som sista halmstrå, intygade de för licensnämnden att de visst hade förutsättningar att klara nästa säsong.

Ängelholm fick behålla sin licens.

I en intervju med licensnämndens ordförande Richard Johnsson undrade TT:s reporter om det gick att ha hur dålig likviditet och hur mycket leverantörsskulder som helst utan att det påverkade elitlicensen.

”Nja, inte riktigt. Men enligt regelverket räcker det med att styrelsen presenterar ett intyg att de har ekonomin i balans. Och det har de gjort, så då är vi nöjda”, svarade Johnsson.

Samme Johnsson förklarade i tisdags varför nämnden underkände ÖFK:s intyg med något som lät som en grym parafras på klubbens egen hymn:

”Vi tror inte på det här”.

Förra gången det hände var 2004 när Örebro blev av med elitlicensen trots att de hunnit räta upp sin ekonomi innan beslutet togs. Kritiken var inte nådig. Ett skamligt sätt att visa handlingskraft mot en klubb som inte tillhör de stora och inflytelserika, menade kritikerna.

Sedan dess har krisande klubbar gång på gång benådats av licensnämnden. 2010 beviljades exempelvis Örgryte elitlicens trots stora ekonomiska problem. Två månader senare gick klubben i konkurs.

AFC Eskilstuna, Varberg, Helsingborg, GIF Sundsvall, Landskrona Bois och Norrby är bara några av alla som legat pyrt till på senare år, men klarat licensen.

För ganska exakt ett år sedan gick AFC Eskilstuna upp i allsvenskan med skatteskulder på 2,5 miljoner. ”Vi har läget under kontroll”, sade ordföranden Alex Ryssholm. Licensnämnden litade på honom. Dagen efter fick klubben sin elitlicens.

Samma år gick Helsingborg med ett underskott på 13 miljoner. Klubben hade kunnat bli kvitt skulden, förklarade ordföranden Sten Inge Fredin, men ”det hade gått ut över det sportsliga. Då hade vi inte alls haft den starka spelartrupp som i fjol till slut nådde en fjärdeplats med snudd på en tredje i allsvenskan”.

Fredin sätter fingret på vad det handlar om. Elitlicensen är inget som hindrar klubbar från att chansa på dyra spelarköp och svaga balansräkningar. Elitlicensen fyller ingen funktion.

ÖFK:s ekonomi föll ihop när de inte lyckades sälja sina bästa spelare i somras. Även om klubben hade gjort en överoptimistisk budget så är de inte ensamma om att lägga budgetar som är beroende av spelarförsäljningar. Det är bara en handfull storklubbar idag som inte bygger sina bräckliga balansräkningar på att de får sälja ett par stjärnspelare under sommarfönstret.

Det är en kasinoekonomi som är totalt accepterad i fotbollsvärlden.

Så här sade Mats Enquist, generalsekreterare i Svensk Elitfotboll i Expressen nyligen:

"Jag tror att man måste se spelarförsäljning som en del av verksamheten. På samma sätt som man ska vara duktig på evenemang och sponsorförsäljning så måste man vara duktig på spelarförsäljning. Det är en del av jobbet…”

Det som elitlicensen skulle motverka är alltså sanktionerat på högsta nivå.

Många anser förstås att det är en gudomlig rättvisa som till sist har drabbat ÖFK. Men fotbollens egna kontrollinstanser måste också agera på ett sätt som känns förutsägbart och rättssäkert.

Idrotten har sina egna regionala stödformer. De syns inte alltid, men de finns. Utan kommunala nödlån och diverse fantasirika subventioner av arenor hade elitfotboll bara varit en angelägenhet för storstadsklubbarna.

Många anser förstås att det är en gudomlig rättvisa som till sist har drabbat ÖFK. Men fotbollens egna kontrollinstanser måste också agera på ett sätt som känns förutsägbart och rättssäkert.

Licensnämnden må har misslyckats med sitt grunduppdrag i 17 år. Nu har de i alla fall gjort ett avtryck i fotbollshistorien.