Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: Löfven och Lööf borde svälja stoltheten och stoppa nedmonteringen av Arbetsförmedlingen

Annons

Sju av de tio kommuner som tog emot flest asylsökande under flyktingkrisen blir av med sina Arbetsförmedlingskontor. Det säger en del om hur panikartad och ogenomtänkt omgörningen av Arbetsförmedlingen är.

En av landets största myndigheter är på väg att monteras ner, innan det finns en ny på plats. 132 lokalkontor läggs ner. De flesta på små orter med hög arbetslöshet och som sagt, många nyanlända.

Det är Centerns projekt, men listan på medlöpare är lång. S, MP, L, M, KD och SD har på olika sätt medverkat.

Omstöpningen innebär att jobbförmedlingen ska skötas av privata förmedlare, trots att forskningen tyder på att de inte klarar uppgiften bättre än offentliganställda. Tvärtom.

De så kallade externa aktörerna ska få betalt efter svårighetsgrad och resultat. Ett glesbygdstillägg ska locka dem till mindre orter, men min gissning är att det inte blir någon rusning för att öppna en arbetsförmedling i Bräcke och Hammarstrand till exempel. Och då blir det kommunerna som får ta ansvaret. Låter det inte bekant? Staten fortsätter retirera från landsbygden.

Tajmingen och planen för genomförandet är lika usla. Omorganisationen ska ske lagom inför en hotande lågkonjunktur, vara genomförd på två år och verkställas av en myndighet som panikvarslat tusentals anställda och är så kaotisk att många slutar frivilligt.

Brådskan beror på att Centerns enda chans att genomföra sin drömreform är att det sker under den här mandatperioden.

Centerns chefsekonom Martin Ådahl är hjärnan bakom det hela. Av anledningar som blir allt svårare att förstå har han förförts av en modell som utformats i Australien, ett land som har en helt annan arbetsmarknad än Sverige.

Australien privatiserade sin jobbförmedling och såg en nedgång i arbetslösheten. Men enligt arbetsmarknadsforskaren Lars Calmfors gick nedgången inte att koppla till privatiseringen:

Vad som krävs är att jämföra offentliga och privata utförare. Tittar man på de studierna så talar de inte för att privata utförare är billigare eller bättre, utan snarare för det motsatta”, säger han.

Privatiseringar av arbetsmarknadsåtgärder är dyra, tar lång tid att få att fungera och kräver en omfattande byråkratisk kontrollapparat, visar erfarenheten.

Extra orolig blir man när man läser att de nya jobbcoacherna ska ha lägre krav på sig när det gäller kompetens och innehåll i matchningen än vad dagens förmedlare har.

Att Centern ändå så ihärdigt driver på kan bara bero på ideologisk blindhet. Privatiseringar har blivit ett självändamål för dem.

Men nu växer kritiken. Från LO kommer krav om att omförhandla januariavtalet. Internt inom S, C och L hörs protester, inte minst från företrädare ute i landet som ser hur nedläggningarna drabbar landsbygden hårdast. Moderaterna tvingade tillsammans med KD fram varslet av 4 500 anställda på Arbetsförmedlingen genom sin servettbudget. Nu tar även M avstånd från reformen.

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni vill skjuta fram genomförandet. Hittills har hon inte fått något gehör. Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) borde tacka ja till Sabunis inbjudan om nya samtal. Inte bara för de arbetslösas skull, utan också för sin egen. Om de släpper prestigen och backar från något som riskerar att bli ett historiskt misstag kommer de garanterat att vinna respekt bland väljarna.