Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: Kommer ni ihåg när sjukförsäkringen kändes som en försäkring?

Annons

”Om Försäkringskassan godkänner sjukskrivningen förstås. Det är ju inte säkert.”

Hur många sagt något i den stilen de senaste åren, eller hört en släkting, vän eller läkare säga det? Säkert många.

Det fanns en tid när sjukförsäkringen verkligen kändes som en försäkring. Tryggheten låg i förvissningen om att blir jag sjuk, så har jag åtminstone rätt till ersättning från Försäkringskassan.

Trots att vi själva betalar vår sjukförsäkring genom att avstå från löneutrymme, framstår sjukpenningen idag som ett bidrag från samhället som vi möjligen kan få på ganska godtyckliga och svårbegripliga grunder.

Många vittnar idag om att kontakten med Försäkringskassan gör dem sjuka av oro över att inte få någon sjukpenning, eller tvingas gå upp på heltid trots att kroppen säger ifrån, eller söka nytt jobb trots att de trivs med det de har.

Det finns så många historier om den magiska 180-dagarsgränsen när sjukpenningen kan dras in om det någonstans, oklart var, kan tänkas finnas ett annat arbete som den sjukskrivne kan utföra.

Det finns ett stycke i den statliga Arbetsförmågeutredningen från 2009 som beskriver hur absurd tillämpningen av reglerna kan bli:

”Eftersom så gott som alla som inte är medvetslösa kan utföra något arbete om de har turen att finna just sin plats på arbetsmarknaden … kan teoretiskt kraven … ställas så skarpt att så gott som ingen kan känna sig försäkrad…

På sistone har det kommit kammarrättsdomar som antyder att bedömningarna håller på att bli mjukare. Men fortfarande är det många som fastnar i det mardrömslika ekorrhjulet: Läkaren skickar in ett intyg, Försäkringskassan underkänner utan kommentar, nekar sjukpenning och hänvisar till Arbetsförmedlingen, som inte kan hjälpa till eftersom den sjukskrivne är för sjuk/för gammal/för oerfaren/har fel utbildning för att få den typ av jobb som Försäkringskassan tror att vederbörande skulle klara av.

Ibland hade det räckt om Försäkringskassan begärt in en komplettering från läkaren, men eftersom riksdagen och domstolarna inte har gjort klart hur mycket Försäkringskassan behöver utreda kan de strunta i att utreda alls.

Det är som hämtat ur en Kafkaroman. Man måste vara frisk och stark för att orka ta fajten med Försäkringskassan. Men är man det behöver man ju inte ta den...

Hur har det blivit så här? För att politiker i olika perioder velat få ner kostnaderna för sjukförsäkringen. Istället för bättre arbetsmiljö och tryggare anställningsvillkor har de satsat på piskor. Utgångspunkten har varit att folk måste hållas kort, annars fuskar de.

Alliansen införde ”stupstocken” och rehabiliteringskedjan med de rigida tidsgränserna. Den förra rödgröna regeringen tog bort stupstocken, men gav istället Försäkringskassan uppdraget att sänka sjukfrånvaron till högst nio dagar per person och år.

För att nå dit började Försäkringskassan friskförklara sjuka människor. Andelen som fick sin sjukpenning indragen femdubblades på tre år. Att det också ingick i uppdraget att samverka mer med Arbetsförmedlingen och andra myndigheter kom liksom i skymundan.

Nu är niodagarsmålet borttaget. Men har hanteringen av sjuka blivit mer mänsklig? Tveksamt.

Flera statliga utredningar ser över sjukförsäkringssystemet just nu. Nye socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi (S) har sagt att frågan är prioriterad. Men motståndet mot humanare regler är hårt. Svenskt Näringsliv kräver att regeringen "håller fast vid målet om en låg och stabil sjukfrånvaro”. Moderaterna vill spara 10 miljarder genom att sänka taket i sjukförsäkringen, införa en extra karensdag och skärpa kraven för sjukersättning (det som tidigare hette förtidspension), trots att Sverige redan har de hårdaste kraven i OECD.

Moderaternas mål är att ”stärka incitamenten att komma tillbaka till arbete tidigare än i dag.” Tidigare! Man undrar vilken planet Moderaterna lever på.

LO har länge krävt att inkomsttaket i sjukförsäkringen ska höjas och kraven för att få sjukpenning och sjukersättning sänkas.

Bara så kan vi få tillbaka förtroendet för vårt sjukförsäkringssystem. Bara så kan vi börja känna oss försäkrade igen.

Det blir en kamp mellan två ideologier med olika människosyn.