Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: ”Grisen gal i granens topp” - Året då världen förvandlades till en bisarr teater

Annons

Ögonblicket då USA:s president hånade en 16-årig skolflicka på twitter måste ha varit slutet för den politiska satiren. För vad kan framstå som mer skruvat än det?

Ingen saga med askungetema kan heller vara mer fantasifull än den verkliga historien om Greta Thunberg, som kom tvåa i Svenska Dagbladets klimattävling för tonåringar och startade en ensamstrejk för klimatet utanför riksdagshuset.

Ett år senare talar hon i FN:s generalförsamling och utses till världens mest inflytelserika person.

”Så löjligt”, twittrar USA:s president. ”Chill Greta, chill!”

Verkligheten har blivit så skruvad, så ologisk, orimlig och bisarr att den överträffar dikten.

2019 leds världens viktigaste folkrörelse av en brådmogen 16-åring och världens mäktigaste nation av en lögnhals som beter sig som en 12-åring.

Verkligheten har blivit så skruvad, så ologisk, orimlig och bisarr att den överträffar dikten.

Ta klimathotet. Det naturliga vore att brandhärjade länder som Brasilien och Australien gick i täten för omställningen. Istället står deras ledare mitt i brandröken och förnekar klimatförändringarna. Brasiliens president kallar Greta Thunberg för ”snorunge”. Australiens premiärminister tar med sig en bit kol till parlamentet och säger ”don´t be afraid”, kol är naturligt och rent.

Och trots att torka och översvämningar tvingar människor på flykt är det nationalisterna som vill ha stängda gränser som motarbetar klimatarbetet mest.

Nationalismen är full av motsägelser. Sverigedemokraterna och deras broderpartier, som avskyr EU, har börjat samarbeta med varandra för att värna ”det europeiska kulturarvet”. Var är logiken i det?

I Sverige har vi just nu en regering med en statsminister som tvingas driva en politik han inte tror på. Regeringen bildades för att hålla de konservativa krafterna ute, men nyligen satte de konservativa krafterna dagordningen tillsammans med Vänsterpartiet (på papperet helt utestängda från inflytande) genom att hota med misstroende i protest mot ett förslag som i och för sig inte heller regeringen ville ha längre och som två av de partier som hotade med misstroende egentligen gillade, men som de enades om att offra för att kunna utöva makt över regeringen.

Det är bara att stämma in i Emils sång: ”Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp”.

Britterna röstade för utträde ur EU för tre år sedan, men ångrade sig. Så sent som för ett år sedan skulle Nej-sidan ha vunnit klart om invånarna hade fått rösta igen.

I förra veckan vann Boris Johnson en jordskredsseger, men valresultatet verkade mest spegla att britterna blivit så trötta på brexit att de ville få det hela ur världen. ”Get brexit done, för helvete!”

Var finns då hoppet? Hos ungdomarna som står bakom Greta Thunberg. Det är de som är ”de vuxna i rummet” just nu.

Det finns en gemensam nämnare i galenskapen. En röd tråd som löper genom hoten mot demokratin, säkerheten, sammanhållningen, ja hoten mot hela mänskligheten. Det är de växande klyftorna. Men trots att de flesta är överens om att ojämlikhet är skadligt för alla samhällen så vinner politiska partier som förespråkar omfördelning inga röster. Ojämlikhet tycks skapa efterfrågan på mer ojämlikhet just nu.

Var finns då hoppet? Hos ungdomarna som står bakom Greta Thunberg. Det är de som är ”de vuxna i rummet” just nu. Deras krav på att jorden inte ska vara ödelagd när de tar över den är fullt rimligt. Men de behöver vår hjälp.