Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: Det är inte Stockholm som hotas av utarmning

Annons

Invånarna i Dorotea betalar sex kronor mer i kommunalskatt än invånarna i Österåker. Beror det på att Österåkerborna nöjer sig med lite sämre välfärd? Eller att Dorotea kommun slösar hej vilt med skattepengar?

Svaret är sannolikt nej på båda frågorna. Förutsättningarna är helt enkelt radikalt olika. Det är därför vi har ett kommunalt utjämningssystem, Robin Hood-skatten.

Genom att ta från de rika och ge till de fattiga kommunerna ska välfärden bli ungefär likvärdig över hela landet. Det är tanken. Om Dorotea ändå väljer att ha högre skatt så ska det märkas på samhällsservicen. Bättre skolor, bättre vård, kortare köer.

Det gör det inte. Det är det som är problemet.

Trots Sveriges högsta skatt är Dorotea kommun tvungen att lägga ner förskolor och dra ner på skolpersonal. Trots Sveriges lägsta skatt är samhällsservicen i Österåker tillräckligt bra för att välbärgade människor ska fortsätta flytta dit.

Det kommunala utjämningssystemet fungerar inte. Så enkelt är det. Lokala politiker ute i landet har påpekat detta i åratal. Men inte förrän Donald Trump landsteg på jorden, Sverigedemokraterna blev rumsrena och en rad andra tecken pekade åt samma håll: att klyftor leder till missnöje som kan leda åt helsicke fel. Inte förrän då gick upp för någon partistrateg att den där Robin Hood-skatten som lantisarna tjatar om, den är nog värd att se över ändå.

Nu är utredningen klar. Förslaget om ett nytt och rättvisare utjämningssystem har baxats ända till riksdagen. På onsdag ska det klubbas.

Är det ett bra förslag? Nej, det är helt otillräckligt. Men det är ett steg i rätt riktning.

Strömsunds kommunalråd och deras kollegor ute i landet behövde bara ögna igenom det för att inse att det inte löser deras problem. Möjligen lindrar det lite för stunden.

Riksrevisionen delar deras åsikt. Regeringens förslag räcker inte för att kompensera för kostnadsskillnader och geografiska förutsättningar. Underlaget underskattar grovt vad kommunal service i glesbygd verkligen kostar. Mer pengar behöver omfördelas, närmare bestämt 1,5 miljarder kronor mer. Det är Riksrevisionens slutsats.

Så blir det inte förstås. Förslaget ligger fast. Och trots alla fel och brister är det viktigt att det går igenom.

Liberalerna och Moderaterna reserverar sig. Utjämningssystemet gynnar kommuner som missköter sin ekonomi och hämmar tillväxten i storstäderna, menar de (trots att deras egen alliansregering kom fram till att det inte gör det).

I förslaget ingår att Stockholm ska få ytterligare en miljard i kompensation för merkostnader som följer av tillväxten. ”Merkostnader av tillväxt”, låter inte det som ett lyxproblem? Borde inte invånarna också erbjudas hjälp för att kulturutbudet är så stort att de blir stressade av det?

Stockholms regionråd Irene Svenonius (M) klagar på att Robin Hood-skatten utarmar Stockholm. Men hon glömmer att huvudstadens tillväxt är helt beroende av alla som kommer inflyttande med färdiga utbildningar i bagaget. En ständigt pågående migration av högutbildade. En massiv kompetensflykt från land till stad.

Det om något är tillväxthämmande. För landet utanför storstäderna alltså.